Ingen kandidat till att efterträdda Guterres som FN-chef nöjer alla fem stormakter

Ingen kandidat till posten som FN:s generalsekreterare, efter António Guterres, har för närvarande stöd av samtliga fem permanenta medlemmar i säkerhetsrådet. Det visar den sjätte så kallade provomröstningen i urvalsprocessen — den första där röda sedlar användes för att särskilja USA:s, Rysslands, Kinas, Storbritanniens och Frankrikes röster.

Sju kandidater återstår i loppet. De tre som ligger främst — FN:s handelschef Rebeca Grynspan från Costa Rica, kärnvapeninspektören Rafael Grossi från Argentina och Guyanas ambassadör Carolyn Rodrigues Birkett — fick vardera två röda avrådnanderöster, enligt två diplomater som ville förbli anonyma. Grynspan, tidigare costarikansk vicepresident, låg ändå högst i omröstningen med nio uppmuntrande röster. Två afrikanska kandidater, Ugandas Olara Otunnu och Senegals tidigare president Macky Sall, drog på sig tio avrådanderöster vardera.

Guterres har lett organisationen i nästan tio år, och hans mandat löper ut utan att någon mekanism finns för att bryta dödläget. Enligt traditionen roterar posten mellan världsdelar, och nu är Latinamerikas tur. Dessutom finns ett tryck att utse organisationens första kvinnliga generalsekreterare — även om de två kvinnor som låg sämst i fredagens omröstning också fick sämst resultat.

USA:s företrädare har i flera veckor klargjort att ingen av kandidaterna passar Trumpadministrationen, som driver krav på genomgripande reformer av FN och utträde ur flera av organisationens underorgan. Ambassadören Mike Waltz menade att institutionen "försökt vara allt för alla" och behöver läggas "på diet" tillbaka till sitt ursprungliga fokus: fred och säkerhet. Rysslands ambassadör Vassily Nebenzia lämnade öppet för att nya kandidater kan tillkomma — detsamma gällde Waltz, som dock sade sig vara säker på att urvalet avslutas före årets slut.

Nästa provomröstning är planerad till nästa vecka. Organisationen som har i uppdrag att värna världsfreden kan alltså ännu inte utse sin egen chef, därför att fem regeringar var för sig har vetorätt. Det är en värdig illustration av hur FN fungerar: makten ligger inte hos medlemsländerna i sin helhet utan hos ett fåtal stormakter som väger varje beslut mot sitt eget nationella intresse. Sverige, som länge investerat diplomatiskt prestisje i organisationen — från Hammarskjöld till dagens bidrag — får i praktiken stå åt sidan och se på när Washington och Moskva förhandlar om vem som får leda världspolitikens mest symboliska post.