Trump suspends his own Russian sanctions law three weeks before the midterm elections

President Trump har undertecknat ett presidentdekret som upphäver stora delar av den ryska sanktionslag han själv skrev under för en månad sedan. De hundra procent tullar som Graham-lagen skulle ha infört på varor från länder som köper rysk råolja och gas vilar nu tillfälligt. Utfallet motiveras, enligt Trump själv, med "USA:s nationella intressen" — tre veckor före mellanvalen.

Lagen, tillkommen tillsammans med senatorn Lindsey Graham, skulle ha sanktionerat länder som medvetet köpte rysk olja inom trettio dagar efter ikraftträdandet. Målgruppen var tydlig: Indien och Kina, de största återstående köparna av rysk råolja. I stället har hela mekanismen lagts på hyllan. Beslutet följer på en överenskommelse Trump slöt med Vladimir Putin, enligt vilken Kreml lovat att släppa miljontals ton diesel på världsmarknaden mitt under stigande bränslepriser.

Dieseluppgörelsen var förspelet; nu jämnas själva lagstiftningen med marken av dess egen upphovsmans penna. För europeiska regeringar är sekvensen välbekant. Washington ägnade år åt att pressa allierade att avstå från ryska bränslen — på deras egen bekostnad, och Europa betalade dyrt för lydnaden. Sanktionsregimen höll bara så länge den inte drabbade amerikanska bensinpumpar. Så snart dieselpriserna blev ett inrikespolitiskt problem i USA kom undantagen på löpande band.

Frankrikes president Macron hade redan kallat den tidigare dieselöverenskommelsen olämplig och verkningslös, och Internationella energimyndigheten tömmer nu sina nödreserver för att svälja de bränslepriser som dess egna medlemsländers sanktioner skapat. Myndighetens beredskapslager, upparbetat för yttre leveransstörningar, används nu för att betala notan för en politik som valdes i Washington — och övergavs där.

Detta är inte ett missförstånd utan en rationell följd av incitamentsstrukturen. Sanktionspolitik där kostnaderna externaliseras på allierade är billig för den som stiftar den. Den amerikanska kongressen kunde rösta för hårdhet mot Ryssland eftersom priset betalades av europeiska hushåll och industrier, som tvingades omställa sin energiförsörjning efter Nordstreams sprängning och ett decennium av påtryckningar. När kostnaden väl landade i USA — i form av dieselpriser veckor före ett val — kastades principerna över bord på en dag. Europeiska beslutsfattare borde notera vem som aldrig behövde offra något, och vem som offrade allt för att sedan få se löftet hävt av den part som krävde offret.

Trump tillkännagav undantaget under ett valmöte tillsammans med vicepresidenten J.D. Vance i Ohio, mitt i mellanvalskampanjen. Lagen han satte ur kraft var en månad gammal.

Lärdomen för Sverige och Europa är enkel: en sanktionsordning som vilar på Washingtons godtycke är ingen ordning, utan en option som kan lösas in när som helst. En energi- och säkerhetspolitik byggd på en annan parts valkampanjkalender är ingen politik — det är en skuldebrevslåda med öppet förfallodatum.