Meta tvingar företagskonton att acceptera AI-träning på deras webbinnehåll från 30 oktober

Meta uppdaterar sina kommersiella användarvillkor den 30 oktober. Från och med då kräver företaget att företagskonton godtar att Meta får träna sin AI på innehåll från webbplatser som är kopplade till kontona — inte bara inlägg på Metas egna plattformar. Det finns ingen möjlighet att tacka nej. Företag som vägrar inbjuds att sluta använda Metas tjänster. Nieman Lab, som först rapporterade ändringen, konstaterar att i praktiken varje nyhetsorganisation har minst ett företagskonto hos Meta.

De nya villkoren ger Meta rätt att använda automatiserade program — så kallade sökrobotar och crawlers — för att komma åt, indexera, lagra och samla material från domäner som hör till ett företags produkter eller tjänster, och att regelbundet hämta uppdateringar från dem. Det angivna syftet omfattar att utveckla, förbättra, forska kring och träna Metas produkter. Ordet AI förekommer inte i texten; tillståndet framgår av formuleringarna om träning och insamling. Meta beskrev ändringen i ett blogginlägg som en förenkling av sina villkor, och en talesperson uppgav till Nieman Lab att företaget inte planerar att använda villkoren som juridisk grund för att kringgå blockeringar mot automatisk insamling på nyhetssajter.

Tre juridiska experter säger till Nieman Lab att det är oklart om en domstol skulle godkänna villkoren. James Grimmelmann, professor i digital rätt vid Cornell Law School, påpekar att Meta kan träna AI på allt innehåll från företagens sajter och möjligen även använda det på sina egna plattformar — i konkurrens med utgivarna själva. Matt Topic, advokat inom medierätt och immateriell rätt, noterar att villkoret skänker Meta material som i en licensmarknad skulle kosta många miljoner dollar.

Den marknaden existerar just för att frågan är omstridda på andra håll. Nyhetsorganisationer för för närvarande rättsliga strider med OpenAI om huruvida AI-träning utan licensiering kvalificerar som rättmätig användning. Norska medieföretag har stämt Meta för upphovsrättsintrång, och en svensk åklagare utreder en anmälan från utgivare om bedrägeri — medan svenska annonsörer fortsätter betala sina fakturor till plattformarna. Mönstret är konsekvent: ta innehållet, betala ingenting, och låt en klausul i villkor ingen läser göra det jobb som upphovsrättslagen egentligen skulle göra. Meta, å sin sida, har nyligen börjat ta betalt av användare för att posta länkar.

Det är ett klassiskt incitamentsproblem. Metas affärsmodell bygger på andras innehåll, och företaget bär ingen av de kostnader som utgivarna dragit upp för att producera det. När villkorsändringen samtidigt är praktiskt taget omöjlig att avvisa — nyhetsorganisationerna behöver Metas plattformar för sin distribution — handlar det inte om förhandling utan om maktutövning. De svenska medieföretag som stämmer och anmäler gör rätt, men frågan är varför svenska annonsörer fortfarande finansierar samma plattformar som utnyttjar deras affärspartners.