Öresundskraft får 1,4 miljarder för att fånga koldioxid vid Filbornaverket

Staten har beviljat Öresundskraft 1,4 miljarder kronor för att avskilja koldioxid vid Filbornaverket, avfallsvärmeanläggningen i Helsingborg. Energibolaget hade tidigare avslag på stödet. Affärschefen Sofie Lilja säger att pengarna minskar projektets ekonomiska risk.

Stödet avser biogen koldioxid, alltså utsläpp från avfall med biologiskt ursprung. Filbornaverket släpper ut både fossilt och biogent koldioxid; statspengarna följer den biogena andelen. Avskiljningsanläggningen beskrivs som avgörande för Helsingborgs klimatmål och som en av stadens dyraste investeringar genom tiderna.

Arrangemangets logik går bara i en riktning. Avskiljningsstödet bets ut per uppfångat ton, och ett ton kan bara avskiljas om det först har bildats. Filbornaverkets affär är förbränning: avfall anländer, brinner upp och lämnar anläggningen som värme, el och rök. Med avskiljning på plats blir röken en andra intäktsström — ju fler ton som går upp i skorstenen, desto mer betalar staten för att ta tillbaka. Varje ton som inte bränns är ett ton stöd som inte tjänas in.

Subventionen ger alltså anläggningen ingen anledning att elda mindre. Tvärtom gör den fortsatt förbränning till förutsättningen för klimatsatsningen: Helsingborgs utsläppsmål ska uppnås genom att avskilja det som skorstenarna släpper ut, vilket kräver att skorstenarna fortsätter släppa ut. Stadens klimatmål och anläggningens affärsplan pekar nu mot samma skorsten.

Det är ett mönster man känner igen i svensk energi- och klimatpolitik. Flerbarnslokaler i Folkhemmets efterföljd: staten betalar för resultat, marknaden anpassar sig, och ingen har incitament att fråga moderbolaget. En avskiljningsanläggning som är lönsam bara så länge avfallet och förbränningen består skapar ingen spur att minska avfallet, minska förbränningen eller hitta faktiskt cirkulära lösningar. Koldioxiden är i den modellen inte ett problem som ska försvinna, utan en råvara som ska finnas kvar i just rätt mängd.

Organisationens risk, som Lilja säger minska, har för övrigt inte försvunnit — den har flyttats till statsbudgeten, som nu står bakom lönsamheten i att avskilja rök så länge röken fortsätter strömma. Avskiljningsanläggningen är en av Helsingborgs dyraste investeringar. Utan utsläppen har den inget att avskilja.