Skånes järnvägar riskerar skicka tillväxt och jobb till Danmark

Skånes och Sveriges järnvägar pekas ut som en flaskhals med konsekvenser för hela Europa, i en gemensam granskning från Sydsvenska handelskammaren och Greater Copenhagen. Men konsekvensen organisationerna pekar på ligger närmare än så: investeringar och arbetstillfällen riskerar att hamna i Danmark i stället för i Skåne — och regionens tillväxt med dem.

Johan Eklund, verkställande direktör för Sydsvenska handelskammaren, reducerar mekanismen till en fråga: varför bygga ett logistiklager på svenska sidan när infrastrukturen är bättre på den andra? Södra stambanan norrut är redan i dag en flaskhals. När Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar 2032 väntas godstrafiken mellan Skandinavien och kontinenten växa — rakt in i en huvudlinje som redan i dag är trängsel.

Granskningens oro är regionens tillväxt, och jämförelsen den ritar är den mellan kapital som rör sig och planering som inte gör det. Ett lager, en terminal eller en produktionslinje kan placeras på vardera sidan om Öresund inom en konjunkturcykel; järnvägskapaciteten som avgör var det landar beslutas på en helt annan. Rapporten beskriver en granne vars planeringsmaskineri rört sig snabbare, och kapitalet väntar inte på den svenska planprocessen — det korsar sundet och tar jobben med sig.

Det är värt att notera var granskningen kommer ifrån: regionens näringslivs- och tillväxtorganisationer, som skriver om placeringsbeslut som deras egna medlemmar faktiskt fattar. Det gör inte aritmetiken fel. Å ena sidan står en fast öppningsdatum; å andra sidan en svensk järnvägsutbyggnad utan något alls. Fehmarn Bält-tunneln förkortar vägen till kontinenten oavsett vad Sverige bygger, och varje förbättring på danska sidan höjer priset för att stå still på den svenska.

Här syns det klassiska mönstret i svensk infrastrukturpolitik: kostnaderna för långsam planering och utdragna processer bärs inte av dem som fattar besluten. Trafikverket och planprocesserna drabbas inte av konkurrens — men Skånes arbetsmarknad gör det. Danskarna, som betalar för sin tunnel själva och därmed har egna pengar att förlora, har skjutsat projektet framåt medan den svenska utbyggnaden fastnat i utredningar och remissrundor.

Läget är enkelt. Södra stambanan är en flaskhals i dag. Tunneln som ska lasta den med ännu mer gods öppnar 2032. Kapitalet har ingen anledning att vänta på att svenska myndigheter hinner ikapp.