Maduro nekar till tortyrbrott i Manhattanrätt

Nicolás Maduro stod i fotbojor inför en federal domare på Manhattan i torsdags och hävdade att de nya anklagelserna om tortyr mot honom och hans hustru Cilia Flores bygger på "falska anklagelser och falska vittnesmål". Domaren Alvin Hellerstein registrerade ett icke-medgivande för hans räkning, efter att Maduro två gånger vägrat självmant.

Det omskrivna åtalet börjar inte längre med narkotikasmuggling. Det anklagar Maduro och Flores – hon tidigare justitieminister, han Venezuelas president från 2013 fram till sitt tillfångatagande – för ett statligt tortyrsystem där dussintals offer misshandlats, kvävts och utsatts för elchocker, bland dem tre amerikaner. Åklagarna hävdar att Maduro personligen rekommenderat tortyrmetoder och fått uppdateringar om specifika fångar; enligt ett påstående hotade han att döda en fånges barn som psykologiskt tryck. Flores, 70 år, sade till domstolen via tolk: "Jag är helt oskyldig. Jag är inte skyldig."

Paret rycktes från sitt hem i Caracas av amerikanska militären i en nattlig aktion i januari. Narkotikamålet som ursprungligen rättfärdigade operationen står nu sida vid sida med ett tortyråtal som sträcker sig tillbaka till Maduros makttillträde 2013 – samma beteende som Internationella brottmålsdomstolen utrett i åratal utan att någonsin föra honom till Haag.

Den juridiska nyheten är på riktigt: tortyr kan enligt folkrätten bestraffas var som helst, men USA har endast i undantagsfall ställt utländska tjänstemän inför rätta – sonen till Liberias Charles Taylor, ryssar för krigsbrott i Ukraina, en fängelsedirektör i Assads Syrien. Försvaret menar att hela målet ska läggas ner, eftersom de tilltalade vid tidpunkten var statschef och statschefens maka i ett suveränt land. Man kan notera att USA själv aldrig låtit sig granskas av samma instanser – landet har sedan länge avvisat domstolen i Haag, ett privilegium man förbehåller sig självt.

Där finns också den fråga som domstolen inte kommer att lösa. Washington ägnade månader åt att bygga en förhandlingsstruktur kring Caracas – oljekoncessioner över venezolanska fält, fryst guld i Bank of England som förhandlingsbricka mellan regering och opposition. Dessa uppgörelser kräver någon på venezolansk sida som kan skriva under. En rättsprocess som håller Maduro kvar i en cell i New York i åratal tar bort motparten, och en uppgörelse eller politisk överenskommelse tar bort processen. Åklagarna bad i sin tur om att skjuta upp rättegångsdatumet från 1 juni till 14 juni – båda parter ville ha dröjsmålet, uppgav de för domaren.

Utanför domstolen samlades demonstranter mot mannen som styrt Venezuela i tretton år. Innanför registrerade domaren ett medgivande som den tilltalade inte själv ville avge.