Latinamerika

Maduro nekar till tortyrbrott i Manhattanrätt

Anklagelserna byggda på falska vittnesmål enligt honom själv, åtalet skrevs om från narkotika till statsfinansierad tortyr med tre amerikanska offer, samtidigt som Washingtons uppgörelser om venezolansk olja och fryst guld i Bank of England kräver en motpart som en flerårig rättsprocess skulle avlägsna

Bilder

People protest against Nicolás Maduro and his wife Cilia Flores outside a federal courthouse in New York on Thursday. Photograph: Sarah Yenesel/EPA People protest against Nicolás Maduro and his wife Cilia Flores outside a federal courthouse in New York on Thursday. Photograph: Sarah Yenesel/EPA theguardian.com

Nicolás Maduro stod i fotbojor inför en federal domare på Manhattan i torsdags och hävdade att de nya anklagelserna om tortyr mot honom och hans hustru Cilia Flores bygger på "falska anklagelser och falska vittnesmål". Domaren Alvin Hellerstein registrerade ett icke-medgivande för hans räkning, efter att Maduro två gånger vägrat självmant.

Det omskrivna åtalet börjar inte längre med narkotikasmuggling. Det anklagar Maduro och Flores – hon tidigare justitieminister, han Venezuelas president från 2013 fram till sitt tillfångatagande – för ett statligt tortyrsystem där dussintals offer misshandlats, kvävts och utsatts för elchocker, bland dem tre amerikaner. Åklagarna hävdar att Maduro personligen rekommenderat tortyrmetoder och fått uppdateringar om specifika fångar; enligt ett påstående hotade han att döda en fånges barn som psykologiskt tryck. Flores, 70 år, sade till domstolen via tolk: "Jag är helt oskyldig. Jag är inte skyldig."

Paret rycktes från sitt hem i Caracas av amerikanska militären i en nattlig aktion i januari. Narkotikamålet som ursprungligen rättfärdigade operationen står nu sida vid sida med ett tortyråtal som sträcker sig tillbaka till Maduros makttillträde 2013 – samma beteende som Internationella brottmålsdomstolen utrett i åratal utan att någonsin föra honom till Haag.

Den juridiska nyheten är på riktigt: tortyr kan enligt folkrätten bestraffas var som helst, men USA har endast i undantagsfall ställt utländska tjänstemän inför rätta – sonen till Liberias Charles Taylor, ryssar för krigsbrott i Ukraina, en fängelsedirektör i Assads Syrien. Försvaret menar att hela målet ska läggas ner, eftersom de tilltalade vid tidpunkten var statschef och statschefens maka i ett suveränt land. Man kan notera att USA själv aldrig låtit sig granskas av samma instanser – landet har sedan länge avvisat domstolen i Haag, ett privilegium man förbehåller sig självt.

Där finns också den fråga som domstolen inte kommer att lösa. Washington ägnade månader åt att bygga en förhandlingsstruktur kring Caracas – oljekoncessioner över venezolanska fält, fryst guld i Bank of England som förhandlingsbricka mellan regering och opposition. Dessa uppgörelser kräver någon på venezolansk sida som kan skriva under. En rättsprocess som håller Maduro kvar i en cell i New York i åratal tar bort motparten, och en uppgörelse eller politisk överenskommelse tar bort processen. Åklagarna bad i sin tur om att skjuta upp rättegångsdatumet från 1 juni till 14 juni – båda parter ville ha dröjsmålet, uppgav de för domaren.

Utanför domstolen samlades demonstranter mot mannen som styrt Venezuela i tretton år. Innanför registrerade domaren ett medgivande som den tilltalade inte själv ville avge.