Ingen licensierad varjakt i Värmland nästa år

Inga vargar får skjutas i Värmland nästa år — kvoten för skyddsjakt är noll, för andra säsongen i rad. Omkring 40 vargar återstår i ett län som en gång hörde till de vargtätaste i Sverige, av totalt uppskattningsvis 410 djur i landet.

Landshövding Georg Andrén och länsstyrelsens viltansvarige David Höök presenterade nästa års skyddsjakt i Värmland. Stammen, konstaterade Höök, har minskat de senaste åren oavsett om jakt ägt rum eller inte — under de säsonger då ingen kvot fastställdes fortsatte nedgången ändå. Nya Wermlands-Tidningens rubrik nämner den orsak som inget länsbeslut når fram till: det är tjuvjakt som stoppar den tillåtna jakten.

Resten av landet skalar upp. I vinter väntar Sverige den största vargjakten hittills: efter att årets jakt stoppats får sammanlagt 72 djur skjutas från januari, enligt en kvotbeslut från länsstyrelserna. Skåne har, liksom Värmland, ingen egen kvot. "Målet att minska vargstammen kvarstår, och för att nå det behövs skyddsjakten", säger Eva Olsen, chef för natur- och vattenavdelningen på länsstyrelsen i Västra Götaland — en av de myndigheter som satte Värmlands kvot till noll.

I Värmland har det målet redan uppnåtts — men inte av myndigheterna. Den licensierade jägaren ansöker om plats, väntar på beslut och räknas mot en kvot som kräver en stam som har råd att avstå djur. Tjuvskytten anmäler ingenting, rapporterar ingenting och syns i ingen statistik; avdraget framträder bara som en sjunkande stam. Två kanaler verkar mot färre vargar, och bara en av dem behöver tillstånd per skott.

Här ligger en läxa om myndigheters begränsningar. Länsstyrelsen förvaltar en jaktmodell byggd på tillstånd, kvoter och uppföljning — ett system som förutsätter att alla aktörer spelar efter reglerna. Men den aktör som faktiskt styr stamutvecklingen i Värmland har valt att stå utanför systemet helt, och betalar ingen kostnad för det. Myndigheten står därmed med ansvaret för en förvaltning vars verkliga styrinstrument den inte kontrollerar. Kvoten på noll är ingen förvaltningsframgång utan ett erkännande av att den formella jakten redan blivit överflödig: stammen är så liten att den inte tål ytterligare legal avskjutning.

Nästa års skyddsjakt på varg i Värmland är nu utlyst. Den kommer inte att äga rum.