Högsta domstolen hindrar domstolsorder som tvingar FCC att avgöra partiers reklamrabatter på 48 timmar

Högsta domstolen i USA stoppade i onsdags en underrättsorder som krävde att Federal Communications Commission (FCC) skulle avgöra ett överklagande av myndighetens policy för politisk reklam inom 48 timmar. Det osignerade beslutet i målet FCC v. Brown blev en seger med 7–2 för Trump-administrationen — domstolens andra ingripande i en tilltagande tvist om rabatterade annonspriser inför mellanårsvalet.

Reglerna ifråga kommer från federal lagstiftning som tvingar radiobolag och tv-bolag att ge formellt kvalificerade politiska kandidater sin "lägsta enhetsavgift" — de mest fördelaktiga priserna — under 45 dagar före ett primärval och 60 dagar före ett allmänt val. I mars utökade FCC:s medieavdelning riktlinjen så att rabatterna omfattar även politiska partier med koordinerad utgiftsfinansiering samt vissa gemensamma insamlingskommittéer. Fyra demokratiska kandidater — Sherrod Brown, Jon Ossoff, Roy Cooper och Kristen McDonald Rivet — bestridde riktlinjen med argumentet att kongressen reserverat rabatten för kandidaterna själva. I augusti gick en splittrad kammardomstol i Fourth Circuit på deras linje och upphävde riktlinjen.

Tidpunkten blev avgörande. Kandidaterna vände sig till domstol medan deras överklagande ännu pågick hos FCC i sin helhet. Den 4 september stannade högsta domstolen kammardomstolens beslut med motiveringen att Fourth Circuit sannolikt saknade behörighet — Communications Act verkar kräva att hela FCC avgör frågan först — och att kammarens ståndpunkt stod i strid med samtliga övriga federala kammarrätter som prövats frågan. Den 7 oktober försökte kammaren en ny väg: FCC skulleavgöra kandidaternas ansökan senast den 9 oktober. Myndigheten vände sig åter till högsta domstolen.

Onsdagens beslut avslutade den omgången. Ett mandamus-ingripande, skrev domstolen, är ett "drastiskt och extraordinärt" rättsmedel som felaktigt använts här; Communications Act kräver att FCC prövar anhängiga ansökningar men "ålägger inte kommissionen att agera inom någon bestämd tidsram". Domarna Sonia Sotomayor och Ketanji Brown Jackson hade velat avslå stämningsansökan.

Inget av detta avgör den underliggande frågan — om kongressen avsett att partier och insamlingskommittéer ska få kandidaternas priser. Den frågan återvänder till samma myndighet som skrev riktlinjen, i den takt myndigheten själv väljer, medan riktlinjen fortsätter gälla under hela valrörelsen.

FCC måste fortfarande avgöra kandidaturernas ansökan, noterade domstolen. När倒是 stod ordern tyst om.

Obs: värdet av beslutet urIncitamentsperspektiv: när en reglerande myndighet själv får bestämma tempot för granskning av sin egen politik, medan politiken fortsätter verka, är utfallet knappast en slump. Klassisk institutionell dynamik — den som skriver reglerna kontrollerar också klockan.