Londonhyrorna slår nytt rekord på 2 825 pund i månaden

Hyresgästernas betalningsvilja i London har nått en ny toppnotering: den genomsnittliga begärda hyran ligger nu på 2 825 pund i månaden, enligt fastighetsplattformen Rightmove. Samtidigt har utbudet av hyresbostäder i huvudstaden minskat med 9 procent på ett år, medan efterfrågan från hyresgäster stigit med 6 procent. Det är ingen slumpmässig sammanträffande utan enkel aritmetik: färre bostäder och fler sökande ger högre priser.

Den årliga hyresökningen i London ligger på 3,2 procent, mot 2,4 procent i resten av landet – där den genomsnittligt utsatta hyran för första gången passerade 1 400 pund, och nu ligger på 1 418 pund i månaden. Samma mekanism gäller i hela Storbritannien, fast i mindre skala: antalet tillgängliga hyresbostäder är nere 2 procent, efterfrågan är nere 2 procent, och hyrorna fortsätter ändå att slå rekord eftersom utbudssidan krymper snabbare än efterfrågan.

Krympningen har en identifiable orsak. De förhöjda räntenivåerna gör bostadsinvesteringar mindre lönsamma, konstaterar Rightmove, och hyresvärdar vars billiga fastställda räntor löper ut möter betydligt högre månadskostnader när de låser om sina lån. Nya investeringar i hyresbostäder har dessutom varit svaga länge. Matt Smith, bolagets bostadslåneexpert, pekar på att en högre ränta kan få betydande effekt på både månadskostnader och avkastning för hyresvärdar som fortfarande sitter på billiga lån.

Det är värt att notera vad som händer när staten genom beskattning, regelverk och räntepolitik pressar de privata hyresvärdarna: de drar sig ur marknaden, och kostnaden landar hos hyresgästerna i form av högre hyror. En hyresvärd som själv bär riskerna reagerar hårdare på marginalförändringar än en byråkrat som aldrig står för notan. Det är samma logik som gjort den svenska bostadsmarknaden till det det är – köer, kösystem och brist – när politikerna styr utbudet i stället för priset.

Ökningarna är inte längre begränsade till nya kontrakt. Aneisha Beveridge, forskningschef på Hamptons, uppger att de största höjningarna nu sker inom befintliga hyresavtal, där hyresvärdarna jämnar ut gapet mellan gamla hyror och dagens marknadsnivå – i många fall handlar det om att ikapphämta snarare än att driva priserna över marknaden.

Mellan 2021 och 2023 växte hyrorna i Storbritannien med runt 10 procent per år. Takten är lägre nu; riktningen har inte ändrats. Rightmoves Colleen Babcock konstaterar att utbudet förblir begränsat och fortsätter att pressa hyrorna uppåt, även om efterfrågan är mer återhållsam än vid toppen.

Londons nya rekord sattes alltså på ett bestånd av hyresbostäder som är 9 procent mindre än för ett år sedan. Rekordet är inte ett tecken på marknadens girighet, utan på att utbudssidan töms – och att de som styr ekonomin ännu inte räknat med konsekvenserna av sin egen politik.