Kartläggning visar Londons sämsta mobilnät
Innerstadsdistrikt som Camden och Islington har sämre täckning än City och Kensington, borgmästare Khans lösning är en rapport med tio punkter där den första är att varje stadsdelskommun ska utse en mobilansvarig tjänsteman
Bilder
The Mayor of London, Sadiq Khan, today set out the next phase of the introduction of high-speed mobile coverage across the Tube network as the first stations in the West End got 4G and 5G mobile coverage.
standard.co.uk
Mayor of London Sadiq Khan on the phone during the BGC annual charity day at their offices in Canary Wharf, London (Yui Mok/PA)
standard.co.uk
London har nu en karta över sina sämsta mobila döda zoner. Sadiq Khans borgmästarkontor har tillsammans med dataföretaget Ookla publicerat en rapport om mobil täckning i staden, och bilden är en världsstad med fläckvis urusel mottagning: Camden, Islington, Hackney och Tower Hamlets har svagare signal än City of London, Kensington and Chelsea, Newham, Lambeth och Hammersmith and Fulham.
Orsakerna är strukturella, inte gåtfulla. The Standard rapporterade i juni att signalen i huvudstadens mitt försämras på grund av flaskhalsar i nätet: färre antenplatser, undanträngda av bostadsbyggande och annat nybyggande, i kombination med allt fler höga hus. Trängseln är värst nära frekventerade tunnelbanestationer och järnvägsstationer. I september skrev tidningen att London hamnar efter andra stora världsstäder i mobil täckning, och branschorganisationen Mobile UK – som representerar operatörerna själva – medger att huvudstaden "irriterande nog fortsätter att ligga efter andra internationella knutpunkter".
Borgmästarens svar är ett dokument. Rapporten listar tio åtgärder som stadsdelarna kan vidta: utse särskilda tjänstemän för mobil täckning, identifiera kommunala byggnader och mark som kan hyra ut plats åt nätnätutrustning, och se till att stora byggprojekt beaktar täckning från början. City Halls egen formulering erkänner ämbetets begränsningar: mobiloperatörerna ansvarar för att investera i, bygga och driva sina nät, medan borgmästaren kan hjälpa till genom planpolitik, tillgång till TfL:s tillgångar och samordning mellan stadsdelar, markägare, byggare och bransch. Khan äger vareken frekvens eller en enda mast.
Det finns framsteg, av ett slag. Täckningen i Londons tunnelbana har nått 70 procent och beräknas vara klar till årets slut, och programmet Connected London har investerat 30 miljoner pund sedan 2017 i att uppgradera offentliga tillgångar som bibliotek och övervakningskamerastolpar från koppar till fiber. Men luckorna ovan jord består där antenplatser trängts undan av nybyggande – ett problem som en rapport kan beskriva men som bara en operatörs investeringsbudget kan lösa.
Fallet London är en påminnelse om hur statliga apparater fungerar. När ansvaret är uppsplittrat mellan myndigheter, markägare och privata operatörer blir resultatet dokument i stället för master. Operatörerna, som bär kostnaderna själva, har incitament att bygga där det lönar sig – men planregler och markbrist ger dem ingenstans att bygga. Ingen vill ta ansvaret, och därför hamnar det hos borgmästarens skrivbord, i form av ännu en rapport.
Tunnelbanan blir helt uppkopplad till årets slut. Ovan jord är det första rådet till varje stadsdel att utse en särskild tjänsteman för mobil täckning.