Domstol tvingar USA:s utrikesdepartement att öppna 2027 års diversityvisumlotteri

En federal domare i Kalifornien har tvingat USA:s utrikesdepartement att öppna 2027 års diversitetslotteri för visum enligt en av domstolen fastställd tidsplan. Domare Jinsook Ohtas beslut i föreläggande, som meddelades i onsdags, ålägger utrikesminister Marco Rubio att meddela registreringsperioden denna vecka, öppna en trettio dagar lång elektronisk ansökningsperiod senast den 18 oktober och meddela utvalda sökande senast den 19 november. Visum ska därefter behandlas tills kvoten för 2027 är slut eller budgetåret upphör i september nästa år.

Stämningsansökan lämnades in i juli av Red Eagle Law, en migrationsbyrå i södra Kalifornien vars verksamhet till stor del vilar på lotterisökande och som uppgav för domstolen att den förlorat klienter under pausen. Byrån menade att departementets underlåtenhet att öppna registreringen var godtycklig och strid mot lagen — i praktiken en avskaffande av ett program som kongressen skapade 1990. Departementets jurister invände att den lagstadgade fristen redan passerats och att byrån stämt för sent.

Programmet fördelar upp till 50 000 invandrarvisum per år till medborgare i länder som sänder få invandrare till USA, med en gymnasieutbildning som enda kvalifikationskrav. Säkerhetsminister Kristi Noem pausade lotteriet i december sedan det framkommit att gärningsmannen vid skjutningen vid Brown University 2017 kommit in i landet just via programmet. Utrikesdepartementet återupptog utfärdandet av visum i augusti efter en annan domstolsorder, och en andra federal domare i norra Kalifornien har konstaterat att departementet fördröjt handläggningen i ett relaterat mål.

Domslutet innebär en omvändning för Ohta själv: några veckor tidigare avslog hon samma byrås krav på omedelbara åtgärder och ifrågasatte från domstolen om hon överhuvudtaget hade befogenhet att beordra regeringen att starta programmet igen. Departementet, käranden och nu två domare har i månader tvistat om huruvida ett administrativt lotteri måste genomföras — medan själva lagen ligger orörd i lagboken.

Mekanismerna är viktigare än personerna. En enda migrationsbyrå, vars kundkrets stod på spel, stämde en minister över ett registreringsfönster — och vann. Domare fastställer nu kalendern för ett federalt visumprogram. Pausen efter ett massivt dåd hävdes inte genom lagstiftning utan genom föreläggande, och programmets 50 000 visum per år förblir lagstadgade oavsett vem som sitter i Vita huset.

Det är värt att notera hur incitamenten ligger här. En advokatbyrå som lever av lotterisökande driver utvecklingen genom domstolarna — inte genom politisk viljebildning. Kongressen skulle kunna avskaffa lotteriet på en eftermiddag, men väljer i stället att låta programmet köras på domstolsorder. Så ser det ut när beslut om massiv, statligt organiserad invandring inte fattas av valda församlingar utan tvingas fram av rättsväsendet och av de privata aktörer som tjänar på systemet. Det är en mekanism som även europeiska länder med skattefinansierade migrationsprogram bör studera noga: när ingen politiker bär ansvaret, tar någon annan över styrningen.