Kazakstan vill knyta Antwerpens hamn till kaspiska hamnar vid kungens besök

Kazakstan utnyttjade det första statsbesöket av Belgiens kung Philippe och drottning Mathilde för att föreslå en koppling mellan hamnen Antwerpen-Brugge och de kaspiska hamnarna Aktau och Kuryk. Det uppgav president Kassym-Jomart Tokajev vid ett belgisk-kazakiskt näringslivsråd i Astana. Mellankorridoren fraktade omkring 44 000 containervolymsenheter under de åtta första månaderna 2026, en ökning med 58 procent jämfört med samma period året innan, enligt det statliga järnvägsbolaget Kazakhstan Temir Zholy.

Rutten — formellt den transkaspiska internationella transportkorridoren — förbinder Kina med Europa genom Kazakstan, Kaspiska havet och södra Kaukasus, som ett alternativ till de traditionella öst-västliga lederna. Kazakstan investerar i järnvägar, vägar, hamnar och terminaler längs rutten, och Tokajev har satt upp målet tio miljoner ton frakt. Han menade att Belgiens erfarenhet som europeiskt logistikcentrum är särskilt värdefull, eftersom landet vill nå bredare marknader för sina metaller, petrokemiska produkter och jordbruksvaror. Kung Philippe uttryckte stöd för att knyta rutten till europeiska hamnar, järnvägar och logistiska knutpunkter. Belgien är redan en av Kazakstans tio största investerare, med över 15 miljarder dollar på tjugo år. Nurlan Zjakupov, chef för statsfonden Samruk-Kazyna, bekräftade att förhandlingar med den belgiska hamnen pågår — men höll tonen nere: korridoren "måste vara ekonomiskt försvarbar och ge ekonomisk nytta", även han tror att konkreta resultat inte är långt borta.

Här finns en poäng som svenska beslutsfattare borde ta till sig. Zjakupov leder en statlig fond, men talar som en privat aktör som vet att investeringen måste bära sina egna kostnader. Så länge ingen subventionerar rutten måste den klara sig på verklig efterfrågan — ett hälsosamt tvång som sällan gäller när europeiska infrastrukturprojekt planeras med politiska mål först och kalkyl i andra hand.

Ekonomin avgörs vid gränserna. Upp till femton olika bolag och myndigheter kan beröra en enda sändning från Europa till Kazakstan, och Dave van den Bos på Ahlers Logistics understryker att digitalisering betyder mer än infrastruktur: även när kapaciteten finns väntar containern vid gränsen på någon som ger grönt ljus eller sätter en stämpel. Det är lättare att bygga järnväg än att röja pappersarbete — ett mönster som känner igen sig även i europeiska gränsdragningsproblem.

Transittiderna har kortats från omkring 80 dagar till 40–60, med kaspiskt väder och trängsel i hamnarna som återstående källor till förseningar.

En avslöjande detalj: hamnen Antwerpen-Brugge skickade ingen representant till näringslivsrådet. Kungahusets symboliska stöd är en sak, men de som faktiskt ska stå för pengarna verkade inte anse att mötet var värt resan. Det säger mer om affärens verkliga ståndpunkt än alla diplomatinicitetsfulla uttalanden i Astana.