Indiens kolväsen tvingade alla kraftverk att importera kol till Adanis fördel

Indiens energiministerium beordrade i maj 2022 alla landets termiska kraftproducenter att importera tio procent av sitt kol, med hänvisning till inhemska brister. En granskning av nyhetsbyrån Scroll, byggd på myndighetskorrespondens som framtagits genom anmodningar om offentliga handlingar, visar vad ordern ledde till: av de 31 importupphandlingar som statliga NTPC genomförde mellan december 2021 och april 2024, tillsammans omfattande 30,16 miljoner ton, vann Adani Enterprises 24. De återstående sju gick till Adi Tradelink, en del av en företagsgrupp i Ahmedabad som Hindenburg Research tidigare hävdat använts för att föra medel mellan Adani-bolag — något Adani-gruppen förnekat.

Timingen gjorde resten. Internationella kolpriser mellan april 2022 och januari 2023 låg 131 procent högre än året innan, enligt en rapport beställd av Indiens finanskommission, och NTPC:s kontrakt garanterade båda leverantörerna en fast vinstmarginal ovanpå gällande kolpris och fraktkostnad. Varje prisstegening ökade vinsten per leverans. Adani Enterprises årsredovisning för 2022–23 beskrev en "astronomisk ökning" av volymerna till statliga och centrala kraftproducenter; kolimportverksamheten omsatte det året 99 486 crore rupier, det dubbla mot föregående år. Moderbolagets vinst hoppade 200 procent räkneåret 2022, och över 70 procent av omsättningen kom från kolimport.

Handlingarna visar att ministeriet räknat in kostnaden redan innan ordern utfärdades. Delstater som Uttar Pradesh och Telangana varnade att tvingad import skulle krossa deras finanser, och Uttar Pradeshs energiminister varnade att eltaxorna kunde stiga med 75–80 paise per kilowattime. Energiministern svarade att ökningen inte skulle överstiga 50–60 paise; ett år senare medgav han att den genomsnittliga inköpskostnaden för el stigit med 71 paise. Kraftverk som gjorde motstånd fick besked om att deras inhemska koltilldelning skulle skäras ner med fem procent.

Mönstret är bekant för den som följer hur statliga beslut och privata intressen samspelar. NTPC, den största importören av alla, lyder under samma unionsenergiministerium som utfärdade mandatet — och de ökade bränslekostnaderna bars till sist av vanliga konsumenter. Risken lades på allmänheten, vinsten på ett fåtal aktörer. Det är incitamentsstrukturen i ren kultur: när en myndighet med lagstöd tvingar fram inköp garanteras leverantörerna avsättning oavsett pris, och konkurrensens disciplin försvinner.

Det finns dessutom en ironisk bakgrund. De flesta indiska kraftverk är byggda för att elda inhemskt kol, och endast kustnära stationer är anpassade för importerat bränsle. Importerna hade sjunkit fram till 2020, året då landets kolminister lovade att Indien skulle sluta importera kol senast 2023. Två år senare tvingade samma stat fram import — till priser som gynnade ett enskilt storföretag.

Scroll ställde frågor till energiministeriet, NTPC, Adani-gruppen och Adi Tradelink. Vid publiceringen hade inga svar inkommit. Tystnaden är i sig ett svar: när ordern gynnar de rätta aktörerna finns ingen anledning att redovisa beslutsunderlaget.