Nitrater i dricksvattnet når valrörelsen i Iowa efter historisk gräsmattningsförbud, cancerfrekvens näst högst i landet och nitatreningsverk som kostar miljoner

Förra året utfärdade vattenverket Central Iowa Water Works förbud mot att vattna gräsmattor — det första i verkets historia. Målet var inte vattenslöseri i sig, utan trycket på de anläggningar som avlägsnar nitrater ur dricksvattnet i Des Moines-området, efter två år i rad med vattenrestriktioner i hela regionen.

I år har nitraterna nått valkampanjen. Vattenkvalitet och cancerfrekvenser dyker upp i debattfrågor, rundabordssamtal och valreklam från kandidater ur båda partierna, i val på alla nivåer, i en delstat där ämnet länge var tabubelagt — för att man, enligt The Independent, skulle slippa peka finger på den mäktiga jordbruksnäringen.

Iowa hör till landets största producenter av majs, sojabönor och svin. Konstgödsel och djurgödsel för med sig nitrater och fosfor som regn och snösmältning spolar ut i floderna. Delstatens större städer, som lutar åt vänster, dricker sitt vatten ur dessa floder och sjöar; jordbrukarna uppströms är mestadels konservativa. För över tio år sedan stämde vattenverket i Des Moines-området de uppströms belägna länen för att få dem att dela på kostnaden för nitratborttagningen — verket betalade då omkring 16 000 dollar om dagen — men målet avvisades, och Iowas republikanska ledare firade domen. Kritiker menar att den uteblivna regleringen innebär att invånarna nedströms får betala för föroreningar de inte har orsakat.

Räkenskapen är talande: jordbruket inkasserar vinsten på gödslingen, medan notan för reningen läggs på andra. När domstolarna vägrar flytta kostnaden till förorenaren saknas varje ekonomisk broms, och delstaten får i stället gräva i skattemedlen. Närmare 100 miljoner dollar om året går till programmet mot näringsbelastning, och i maj lovade den republikanske guvernören Kim Reynolds och lagstiftarna ytterligare 320 miljoner till vatteninfrastruktur, incitament för bevarandeåtgärder och besläktade projekt — flera miljoner av dem till Central Iowa Water Works för ny reningsutrustning. Skattebetalarna betalar alltså för att rena bort föroreningar som näringen tjänat pengar på att skapa.

Hälsosiffrorna står bredvid utgifterna. Iowa har den näst högsta frekvensen av nydiagnostiserade cancerfall i hela landet, och prostata-, bröst- och lungcancer ökar snabbare där än i USA i genomsnitt, på landsbygden likaväl som i städerna. Ny delstatsfinansierad forskning vid University of Iowa visar att större delen — men inte hela — av Iowas förhöjda frekvens av fem cancerformer kan förklaras av demografiska faktorer och levnadsvanor som rökning och berusningsdrickande. De miljöfaktorer forskarna nu tänker granska har nitratvärdena i första rummet.

Josh Turek, demokraten som kandiderar till USA:s senat, lade saken fram för cancerpatienter i förra veckan: "Det verkliga problemet är vattnet och nitraterna. Varje invånare i Iowa förtjänar att kunna öppna kranen och veta att vattnet är rent och inte ger dem cancer." Hans republikanska motståndare, kongressledamoten Ashley Hinson, har sammankallat lantbrukare, forskare och lokala ämbetsmän kring samma fråga. "Vi vet alla att vi har vissa utmaningar här i Iowa", sade hon, med tillägget att vattenkvaliteten enligt henne inte är en partipolitisk fråga och att invånarna kan känna sig trygga: kranvattnet uppfyller de federala föreskrifterna.

Den federala miljöskyddsmyndigheten klassificerar nämligen fortfarande inte nitrater som en cancerrisk. En granskning av frågan inleddes 2017 och har sedan dess, under regering efter regering, lagts på is, väckts till liv och lagts på is igen. Hinsons trygghetsförsäkran vilar alltså på regelverk från ett organ som i nästan ett decennium inte har hunnit avgöra om ämnet över huvud taget är farligt. Svenska läsare känner igen mekanismen från jordbrukets näringstillförsel till Östersjön; skillnaden är att Europa åtminstone har ett nitratdirektiv. Iowa har ett avvisat skadeståndsmål och en räkning som skattebetalarna får bära.