Lunds universitet begraver 234 barn och foster ur sina samlingar på Norra kyrkogården
Kvarlevorna samlades in av forskaren Ivar Broman som tillträdde sin post 1909 och forskade fram till sin död 1946 och förblev sedan katalogiserade preparat i årtionden utan att någon begravde dem, först efter nio års arbete med universitetets mest problematiska arv kunde rektor Erik Renström tilltala de döda som kära barn snarare än som samlingsföremål
Bilder
De två vita urnorna innehåller askan efter 234 kremerade foster och barn från universitetets samlingar.Foto: Lars Brundin
Lars Brundin
På tisdagen nedsattes två vita urnor i jorden på Norra kyrkogården i Lund. De innehöll askan efter 234 barn och foster ur Lunds universitets samlingar — kvarlevor som beskrivits som universitetets mest problematiska arv.
De döda samlades ihop av Ivar Broman, en av universitetets mest kända forskare, som tillträdde sin befattning 1909 och fortsatte forska till sin död 1946. De togs in på institutionen som forskningsmaterial och blev kvar länge sedan mannen som samlat ihop dem var borta. En samling har sitt eget språk: förvärv, inventering, magasinering. Inom detta språk tillbringade de 234 hela sin institutionella tillvaro, genom de årtionden då ingen begravde dem.
Här syns skillnaden mellan en inrättning och en familj. Ett hem som mist ett barn bär både sorgen och kostnaden själv och har alla skäl att ge det en grav. En statlig institution som tar emot döda som material bär ingen kostnad alls för att behålla dem — i institutionens register utgör kvarlevorna i stället en tillgång, råvara för kommande forskning. Att samlingen överlevde sin samlare med årtionden beror inte på medveten ondska utan på den mest banala av mekanismer: ingen tjänade på att avveckla den, och ingen betalade priset för att den bestod. Bromans verksamma år, 1909 till 1946, sammanföll dessutom med folkhemmets framväxt — decennierna då svenska staten registrerade, klassificerade och omhändertog människor med en självklarhet vi idag har svårt att föreställa oss. Samlingens logik var ingen avvikelse utan barn av sin tid.
Begravningen följde efter nio års arbete, rapporterar Sydsvenskan. Vid graven vände sig rektor Erik Renström till de döda: "Kära barn. I dag tänker vi på er med ömhet och sorg." Meningen hör hemma i en begravning, inte i en katalog. Före tisdagen förvarade universitetet preparat; efter tisdagen vilar barn på Norra kyrkogården. Rektorns ord markerar skillnaden — samma kvarlevor, tilltalade på ett nytt sätt, lämnar samlingarna och träder in på kyrkogården.
Ceremonin avslutar en uppgörelse som krävt nio års arbete: ett arv beskrivet som universitetets mest problematiska, avslutat med kremering, två vita urnor och en grav. Broman samlade ihop de döda under en karriär som sträckte sig från 1909 till hans död 1946. Begravningen tog nio år.