Storbritannien begär att Interpol avvisar Argentinas röda efterlysningar av personer kopplade till oljeprojektet vid Falklandsöarna

Storbritannien har skrivit till Interpols högkvarter i Lyon och begärt att organisationen avslår Argentinas begäranden om röda efterlysningar av personer som är inblandade i oljeprojektet Sea Lion utanför Falklandsöarna. Britterna menar att begärandena är politiskt motiverade. Enligt brittiska tjänstemän är det argentinska trycket på öarna inte så hårt sedan kriget 1982.

Sea Lion, i norra Falklandsbäckenet, skulle kunna tredubbla Falklandsöarnas bruttonationalprodukt. President Javier Milei — som kampanjat med motorsågen som löfte om en kraftigt nedbantad stat — har lovat att stoppa projektet. Argentinas strategi omfattar försök att kriminalisera projektets deltagare och att avskräcka andra investerare, en upptrappning av en kampanj som redan riktats mot bolagen som arbetar på öarna. Regeringskällor i London beskriver satsningen som ett försök att hota bort människor och företag från öarna. Att vapnet är statsmaktens tvångsmedel — snarare än marknadens — är en ironi i sig.

En röd efterlysning är Interpols begäran till medlemsstaterna att spåra och gripa en person i avvaktan på utlämning. Interpol granskar efterlysningarna innan de sprids till medlemsstaternas polismyndigheter, och organisationen har upplyst den brittiska regeringen om att den kommer att respektera artikel 3 i sina stadgar, som förbjuder alla ingripanden och verksamheter av politisk karaktär. Att paragrafen finns är ingen slump: röda efterlysningar har med åren blivit ett omtyckt redskap för stater som vill förfölja besvärliga personer över gränserna, och varje politiserad efterlysning urholkar det förtroende hela samarbetet vilar på. ”Man får hoppas att Interpol inte nödvändigtvis vidtar någon åtgärd”, sade Andrea Clausen, chef för Falklandsöarnas regering — hon fotograferades för Guardians reportage i rummet där de argentinska styrkorna kapitulerade 1982 — och tillade att berörda parter ”har tittat i vissa delar av Interpols stadgar för att se vad vi tror att de kan betyda”.

Utrikesminister Ed Miliband har upplyst parlamentsledamöter om att Storbritannien ska skydda företag som arbetar på Falklandsöarna med hjälp av landets lagstiftning om skydd för handelsintressen. Lagstiftningen ger regeringen rätt att förbjuda brittiska medborgare och bolag att följa vissa utländska lagar, och den öppnar möjligheten för drabbade att kräva skadestånd i brittisk domstol. ”Företag ska kunna fatta lagliga affärsbeslut utan hot om politiskt tvång”, sade Miliband.

Buenos Aires kan inte stoppa projektet till sjöss, så striden har flyttats in i rättssystemet: Argentina utfärdar gripandebegäranden byggda för att följa enskilda personer över gränserna, och London svarar med lagparagrafer som gör det straffbart i Storbritannien att rätta sig efter argentinsk lag. Kostnaderna bärs inte av politikerna i Buenos Aires eller London, utan av bolag och anställda som hamnat i skottgluggen mellan två staters maktutövning. Kriget 1982, som beordrades av Argentinas dåvarande diktator, general Leopoldo Galtieri, varade i 74 dagar och krävde 649 argentinska och 255 brittiska soldaters samt tre falklandsbors liv.

När väl en röd efterlysning har spridits är det upp till varje enskild medlemsstat att avgöra om den ska följas. Det är en mekanism som omfattar även Sverige: går de argentinska begärandena igenom hamnar avgörandet hos svenska polismyndigheter och svenska domstolar, hur avlägsen Falklandsfrågan än är från svensk vardag.