Endast vart femte nytt jobb i Storbritannien gick till britter under det senaste decenniet

Ett av fem. Så stor andel av de nya jobb som skapades i Storbritannien under det senaste decenniet gick till britter, enligt en ny rapport som Daily Mail återger. Den stora majoriteten av resten togs av migranter från länder utanför EU — arbetare som släppts in via det visumsystem som ersatte den fria rörligheten efter brexit.

Siffran sammanfattar ett decennium av politisk diskussion i en enda mening. Migrationsdebatten före folkomröstningen handlade om EU:s fria rörlighet; det som kom efteråt var ett poängbaserat system byggt kring arbetsgivaren. Företagen innehar sponsringslicenserna, avgör vilka tjänster som ska tillsättas utifrån och garanterar för kandidaterna, medan inrikesdepartementet sköter pappersarbetet. Rapporten tyder på att arrangemanget fungerade precis som det var konstruerat: fyra av fem av decenniets nya jobb gick till utländska arbetare, de flesta från länder utanför EU, anlända med visum som deras arbetsgivare hade begärt.

Ekonomin i detta är inte svår att genomskåda. En arbetsgivare som tillsätter en tjänst behåller produktionsvärdet; bostäder, skolplatser och läkarbesök som en större befolkning kräver betalas via den allmänna beskattningen. Efterfrågan på arbetskraft är privat, leveranssystemet är offentligt. Det folkomröstningen omfördelade var inte migrationsvolymen utan dess förvaltning — från ett fördragssystem i Bryssel till personalavdelningarna som lämnar in sponsringsansökningarna.

Ministrar har försvarat det poängbaserade systemet som brexitens konkreta resultat: en gräns under nationell kontroll, som släpper in exakt de arbetare ekonomin behöver. Rapporten stämmer med den beskrivningen. Ekonomin fick faktiskt de arbetare den bad om. Det valsedeln aldrig specificerade var vem som skulle göra det önskande — och vem som skulle få räkningen för den befolkning som följde med.

Decenniet rapporten täcker sträcker sig från folkomrötningskampanjen till det poängbaserade system som nu är på plats. Rapportens sammanfattning av vad decenniet levererade ryms i en mening: ett nytt jobb av fem för britter, och fyra av fem tillsatta via ett system där arbetsgivaren — inte väljarkåren — intygar behovet.