Blandat

Krisinformation.se ligger nere vid tekniskt fel

Sidan som ska fungera när samhället kollapsar slogs ut av en rutinkrasch, Myndigheten för civilt försvar har ingen prognos för när den är tillbaka men hänvisar besökare till reservesida

Bilder

Krisinformations sajt ligger nere under tisdagen. Arkivbild. Foto: Magnus Lejhall/TT Krisinformations sajt ligger nere under tisdagen. Arkivbild. Foto: Magnus Lejhall/TT Magnus Lejhall/TT

Krisinformation.se, webbplatsen som svenskarna uppmanas att besöka vid kris eller krig, låg nere på tisdagseftermiddagen på grund av ett tekniskt fel. Den som använde den ordinarie adressen skickades automatiskt vidare till en reservwebbplats medan den ansvariga myndigheten arbetade med en lösning. Fram emot kvällskröken fanns ingen tidplan.

Webbplatsen drivs av Myndigheten för civilt försvar och ska samla och förmedla information från svenska myndigheter och andra ansvariga aktörer vid kriser och allvarliga händelser — den officiella kanal som allmänheten förväntas vända sig till när något går fel. På tisdagen var det alltså kanalen som gick fel.

Sofia Strömberg, beredskapskommunikatör på myndigheten, beskrev felet som tillfälligt och sade att förhoppningen var att det skulle vara åtgärdat under kvällen. "Det är ett tillfälligt tekniskt fel som förhoppningsvis blir åtgärdat nu under kvällen, men det finns ingen prognos", sade hon.

Felet kom en tisdagseftermiddag, utan någon kris som kunde förklara det. Webbplatsen som byggts för den dag då samhällets system havererar havererade själv, till följd av ett helt vanligt tekniskt fel — och myndigheten vars hela verksamhet går ut på att förbereda sig på driftstörningar kunde inte ens ge en prognos för sitt eget haveri.

Reservwebbplatsen tog emot de besökare som huvudwebbplatsen inte kunde ta emot. När krisinformation.se skulle vara tillbaka fanns ingen uppgift om. Skillnaden i incitament är talande: en privat aktör som förlorar intäkter för varje timme verksamheten står still har goda skäl att raska på med besked. En myndighet betalar inget pris för att inte kunna lova något — det förtroende som riskerar att rinna ut betalas till slut av skattebetalarna, som saknar en alternativ officiell kanal att vända sig till.