Sju kandidater håller första debatten i Berlin om vem som ska leda WHO efter Tedros

Världshälsoorganisationens budget för 2026–27 har skurits ned från 5,3 till 4,2 miljarder dollar, och i Berlin samlades sju kandidater till den första debatten om ledarskapet över det som återstår. Tävlingen om att efterträda Tedros Adhanom Ghebreyesus inleddes vid hälsotoppmötet, där en rapport från Wellcome Trust — byggd på fler än 140 000 intervjuer i 140 länder — visade att förtroendet för vetenskapen har sjunkit under nivåerna före pandemin: från 77 procent 2018 till 72 procent 2025. En sådan kurva tolkas gärna som ett kunskapsproblem hos allmänheten; den kan lika gärna läsas som ett rationellt svar på hur myndigheter och experter uppträdde under pandemin.

Fältet består av María Neira från Spanien, armeniern Gevorg Tamamyan — nominerad av Botswana — Hanan Mohamed al Kuwari från Qatar, Budi Gunadi Sadikin från Indonesien, Hans Kluge från Belgien, Hanan Balkhy från Saudiarabien och Song Li från Kina. Nästa generaldirektör utses vid Världshälsoförsamlingen i maj.

USA, i årtionden en av de största bidragsgivarna, har lämnat organisationen och därmed fördjupat de finansieringsproblem som Tedros varnat för i månader. Det mesta av det som återstår är pengar som organisationen inte kan styra: endast 41 procent av den förväntade finansieringen utgörs av flexibla medel som kan läggas på organisationens egna prioriteringar. Resten är frivilliga bidrag, öronmärkta för särskilda projekt — en konstruktion där den som betalar också bestämmer. Den nye generaldirektören blir i praktiken förvaltare av givarnas önskelistor snarare än chef för en självständig organisation, och när Washington har lämnat scenen växer inflytandet för dem som stannar kvar, däribland Gulfstaterna och Kina — som nu också står med kandidater i tävlingen.

Organisationen bär dessutom med sig sitt pandemiregister — kritiken mot den första hanteringen av utbrottet i Kina och tvivlen på en del av dess folkhälsorekommendationer — in i det som El País beskriver som ett politiskt klimat som i ökande grad vänder sig mot multilateralism. Timmar efter att ha sett en demonstrant i 70-årsåldern stå i regnet utanför toppmötet med en skylt riktad mot organisationen ställde Tamamyan den fråga som vilade över debatten: ”När jag var barn betydde Världshälsoorganisationen förtroende. Varför har det förtroendet blivit så skört?”

Medlemsstaterna — Sverige inbegripet — måste nu avgöra vilken sorts organisation de vill ha under det kommande decenniet: en samordnare och normgivare, eller en organisation med bred agenda som spänner från pandemier till klimatförändringar. Ur institutionell synvinkel är valet talande: när en organisation ifrågasätts för hur den skötte sin kärnuppgift är det klassiska svaret att breda ut uppdraget. Iakttagare följer de qatariska och saudiska kandidaturerna med tanke på vad de skulle innebära för sexuell och reproduktiv hälsa och för klimatrelaterad hälsopolitik. Axel Pries, som leder hälsotoppmötet, gav den ram som kandidaterna får arbeta inom: ”Hälsa kan inte skiljas från geopolitik, ekonomi, säkerhet eller klimat.”

Nästa generaldirektör väljs i maj. Av de 4,2 miljarder dollar som står i budgeten är det 41 procent som vinnaren faktiskt kan bestämma över själv.