MI5-chefen Ken McCallum bekräftar att Ryssland försökte påverka Brexit-omröstningen 2016

Bilder

×

Ken McCallum giving a speech today. Photograph: Jonathan Brady/Pool PA/AP theguardian.com

Director general of MI5 Sir Ken McCallum gave a speech at Thames House in London on Tuesday (PA Wire) PA Wire

US Bombers Depart RAF Fairford For Home after suspected plot against the airbase in Gloucestershire (Getty) Getty

standard.co.uk

Sir Ken announced the launch of a new AI Threat Assessment Centre (Jonathan Brady/PA) standard.co.uk

standard.co.uk

Seven people were arrested and bailed by counter-terrorism police after the RAF Fairford incident (PA) standard.co.uk

Ann Widdecombe speaking during a Reform rally (Lucy North/PA) standard.co.uk

‹ ›

Ken McCallum, chefen för den brittiska säkerhetstjänsten MI5, bekräftade på tisdagen att Ryssland försökte blanda sig i folkomröstningen om EU-medlemskapet 2016 — men att inga bevis tyder på att försöket påverkade utgången.

Inblandningen skedde dels genom EU-kritisk bevakning i de ryska statskanalerna RT och Sputnik, dels — som ett andra spår — genom trollkonton på sociala medier, uppgav McCallum i sitt årliga hotanförande i Thames House. Han underströk vad han kallade en stor skillnad mellan ”vad som kan ha försökts” och ”vad som faktiskt blev resultatet”, menade att insatsen allmänt bedöms ha varit marginell — och lade inte fram någon ny bevisning. En underrättelsetjänsts hotbild får alltså tas på tro och tillit; underlaget förblir hemligt.

McCallum gick längre än en bekräftelse. Det skulle gagna Ryssland om frågan diskuterades vidare, sa han, och han var ”lite orolig” för att trollen — som ”inte verkade ha åstadkommit särskilt mycket” — skulle jubla över att återigen hamna på förstasidorna. ”Det är upp till oss hur långt vi tillåter våra motståndare att splittra oss.” Labourpolitikern Andy Burnham hade i helgen väckt det tio år gamla inblandningsförsöket, men backade när konservativa partiet pressade honom med frågan om det innebar att han ansåg folkomröstningen illegitim. Klassisk politisk kalkyl: anklagelsen är användbar så länge ingen kräver att man står för konsekvenserna.

Samma anförande lanserade nästa hotkategori. Terrorister har påträffats när de försökt använda artificiell intelligens för att förbättra spaning och attackmetoder; drönare med AI tillför en ny dimension; den största oron gäller ”AI:s potential att förändra vad som står på spel för befintliga eller till och med nya biologiska vapen”. Al-Qaida vid tidpunkten för 11 september-attackerna skulle gärna ha haft en kemisk eller biologisk förmåga, påpekade McCallum, och det har inte varit lätt för någon att uppnå — men aktörer med jämförelsevis låg sofistikering skulle kunna skaffa sig en om skyddsmekanismerna inte fungerar som avsett. MI5 tillkännager nu ett centrum för AI-hotbedömning, där underrättelsetjänsterna — MI5, GCHQ och MI6 — samarbetar med Storbritanniens AI-säkerhetsinstitut, och McCallum krävde ”en insats från hela samhället” mot hot som kan störa banktjänster, flyg och sjukvård.

Resurssiffrorna pekar åt ett och samma håll. Ärendemängden gällande hot från främmande stater har fyrdubblats på tio år, och 2026 lägger MI5 mer resurser på att möta statliga hot än under det kalla kriget. Ryssland är alltjämt ”aggressor nummer ett”; dess myndigheter försöker hektiskt värva brottslingar mot betalning eller utnyttja naiva frivilliga, medan de militära framstegen i Ukraina är ”minimala och fasansfullt kostsamma”, enligt McCallum. Över femtio gripanden har gjorts i Iranrelaterade operationer i Storbritannien under de senaste tolv månaderna — Teheran anlitar huvudsakligen brottslingar för att sköta grovjobbet. Nästan tusen ryska representanter har utvisats från allierade länder sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina.

Den institutionella logiken är värd att notera. Folkomröstningsinblandningen fick ligga i tio år innan den förklarades marginell. AI-hotet, som McCallum själv medger ännu inte har förverkligats, har redan fått ett eget bedömningscentrum. Underrättelsetjänster växer på hot, förverkligade eller ej, och varje nytt centrum kräver nästa års budget. Mönstret är bekant från Sverige: Myndigheten för psykologiskt försvar byggdes upp för att möta ett hot som ingen riktigt kan mäta. Frågan är inte om hoten finns — den är vem som tjänar på att de hålls aktuella.