Trump hotar Iran med utplåning i FN

Bilder

×

US President Donald Trump gives a speech at the United Nations General Assembly in New York City on Tuesday (Getty Images) Getty Images

Empty seats in the Iran delegation are seen as Trump gives his speech (Getty Images) Getty Images

Trump, Denmark's Prime Minister Mette Frederiksen and Greenland's Prime Minister Jens-Frederik Nielsen sign a trilateral security deal on the sidelines of the UN General Assembly (AFP via Getty Images) AFP via Getty Images

Canadian Prime Minister Mark Carney delivers a speech in the hemicycle of the European Parliament in Strasbourg, France, on September 17 (AFP via Getty Images) AFP via Getty Images

independent.co.uk

‹ ›

Donald Trump använde på tisdagen talarstolen i Förenta nationerna till att hota Iran med ”utplåning”. Kort därefter uppgav han att USA:s sändebud Jared Kushner och Steve Witkoff haft ett tre timmar långt möte med iranska företrädare vid sidan av mötena i New York. Enligt The Independent lämnade den iranska delegationen salen under talet, samtidigt som Trump senare beskrev samtalen som ”mycket bra”. En högt uppsatt iransk tjänsteman sade till Reuters att Teheran kan öppna Hormuzsundet igen inom sju dagar om USA lättar på det militära trycket och häver blockaden mot iranska hamnar.

Händelsen visar hur två diplomatiska kanaler kan köras parallellt samma dag: offentliga hot avsedda för inhemsk opinion och allierade, och slutna möten där man prövar vilka eftergifter som faktiskt ligger på bordet. Den praktiska hävstången är inte retoriken utan sjöfartsleden. När Hormuz behandlas som en strömbrytare som kan slås av och på märks kostnaderna omedelbart i försäkringspremier, tillgång på frakt och rederiers vilja att ta bokningar – effekter som kan slå snabbare än nya sanktionsbeslut. Irans erbjudande är formulerat som en tidsfrist och ett villkor: sju dagar, men först efter minskat tryck och ett slut på hamnrestriktioner. Det skapar ett ordningsproblem där båda parter vill se bevis först.

The Independents direktrapportering väver också in krigets ledarskapsmässiga efterskalv. Tidningen skriver att ayatolla Ali Khamenei dödades när USA och Israel inledde anfall mot Iran för månader sedan och att Mojtaba Khamenei ersatt honom. Påståendet, som presenteras som bakgrund, understryker hur förhandlingarna nu förs med en regering vars inre legitimitet och yttre avskräckning prövas samtidigt. Den exilerade kronprinsen Reza Pahlavi sade i Fox News att det inte kan bli fred under den nuvarande regimen – en påminnelse om att varje upptrappning också skapar en parallell marknad för tänkbara efterträdare.

För Washington blir sundets status ett sätt att översätta militärt tryck till ekonomiskt tryck utan att behöva vinna ett sjöslag: om trafiken bromsar rör sig priserna och allierade börjar ringa. För Teheran ger samma geografi en möjlighet att lägga kostnader på andra medan man förhandlar om lättnader på hemmaplan, särskilt när hamntillträde och bränslepriser ingår i den inrikespolitiska kalkylen. Därför kan ett möte som beskrivs som ”produktivt” samexistera med tal om att driva en fiende ”till helvetet”: bakom stängda dörrar efterfrågas konkreta steg, medan den offentliga linjen är utformad för att hålla öppet för att backa.

Efter FN-talet deltog Trump i en mottagning på Lotte Palace Hotel på Manhattan och formulerade åter valet som antingen en uppgörelse eller den islamiska republikens snabba undergång. Irans uttalade erbjudande var oförändrat: öppna Hormuzsundet inom en vecka, men bara om blockaden och det militära trycket hävs först.