Lettland stoppar EU-kompromiss om att stryka Alisjer Usmanov från Rysslandssanktioner

Lettland stoppade i sista stund en uppgörelse inom EU som skulle ha strukit oligarken Alisjer Usmanov från unionens sanktionslista mot Ryssland, rapporterar Euronews. Därmed tvingades medlemsländerna till nya förhandlingar bara timmar innan åtgärderna skulle förlängas. Frankrike uppges ha drivit på för avlistningen som en del av ett försök att få två franska medborgare frigivna ur fängelse i Azerbajdzjan, där Uzbekistan beskrivs som en möjliggörare i upplägget.

Bråket visar hur EU:s sanktionssystem, som bygger på enhällighet och återkommande förlängningar, lätt förvandlas till en nattlig byteshandel. När allt måste beslutas om och om igen, och varje land har vetorätt, skapas ett återkommande tillfälle att koppla in helt andra intressen i en fråga som på papperet ska vara ett kärnverktyg i unionens utrikespolitik. Irland, som har EU-rådets roterande ordförandeskap, föreslog att den breda sanktionsramen skulle förlängas men att Usmanov och även affärsmannen Michail Fridman skulle tas bort. Diplomater i flera huvudstäder uppges ha haft svårt att försvara paketet, samtidigt som många ändå var beredda att svälja det för att undvika att sanktionerna löpte ut.

Lettlands premiärminister Andris Kulbergs sade i en sen videohälsning att trycket på Ryssland bör skärpas så länge kriget pågår, och att det är oacceptabelt att plocka bort namn som pris för att över huvud taget förlänga åtgärderna. Här syns en klassisk unionslogik: den politiska vinsten av att ”lösa” ett enskilt nationellt problem kan landa i ett medlemsland, medan kostnaden av ett urholkat sanktionspaket sprids över hela EU. Då blir incitamenten snedvridna. Den som kan leverera en konsulär framgång, tillfredsställa näringslivsintressen eller visa upp ”pragmatism” hemma har mycket att vinna, medan den gemensamma utrikespolitiska trovärdigheten blir en kollektiv restpost.

Frankrikes påstådda koppling till fångar i Azerbajdzjan lägger dessutom till en andra påtryckningskanal: sanktioner som är avsedda att begränsa Ryssland kan bli en förhandlingsvaluta gentemot tredje länder som kontrollerar fångar, transportleder eller tillgång till mellanhänder. Euronews uppger att ukrainska företrädare invände offentligt, vilket understryker glappet mellan sanktionernas uttalade syfte och den interna EU-process som i praktiken kan omforma dem.

Systemets mekanik är obarmhärtig. EU:s sanktionslista omfattar tusentals personer och enheter och måste förlängas före en tidsfrist för att fortsätta gälla. En enda motsträvig huvudstad kan tvinga fram en smalare kompromiss eller ett panikartat försök att undvika ett rättsligt stup. Ju närmare utgångsdatum förhandlingarna dras, desto mer värdefull blir varje veto. Kulbergs sade att Lettland skulle fortsätta arbeta med Bryssel och Paris för en lösning som passar Lettlands intressen, medan Lettlands utrikesminister Baiba Braže sade att Frankrike bör ombes förklara sin hållning.

Usmanov, som sanktionerades tidigt efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, omfattas av reseförbud och frysning av tillgångar. Han har förnekat anklagelserna och angripit åtgärderna. På tisdagen, när sändebuden återvände till förhandlingsbordet, väntade sanktionsförlängningen fortfarande på en enda huvudstads underskrift.