IAEA-resolution för Iran närmare FN:s säkerhetsråd

Ett resolutionsutkast i Internationella atomenergiorganet, IAEA, för Iran närmare att hänskjutas till FN:s säkerhetsråd. Bakgrunden är att inspektörer hållits borta från kärntekniska anläggningar som tidigare träffats i angrepp, samtidigt som IAEA uppger att man inte kan kontrollera centralt kärnmaterial. Texten har utarbetats av USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland och väntas tas upp på IAEA:s styrelsemöte i Wien nästa vecka, enligt Reuters rapportering som återges av The Independent.

Resolutionen bygger på en smal men juridiskt laddad invändning: att Iran inte uppfyller sina skyldigheter enligt icke-spridningsavtalet att deklarera kärnmaterial och kärnteknisk verksamhet, samt att ge IAEA möjlighet att kontrollera att material inte leds bort från fredliga ändamål. Diplomater säger till Reuters att möjligheten att föra frågan vidare till säkerhetsrådet diskuterats sedan 2025, då IAEA:s styrelse för första gången på två årtionden slog fast att Iran inte följde reglerna. Det beslutet kom dagen före amerikanska och israeliska angrepp mot iranska kärnanläggningar, och efter det tolv dagar långa kriget har Iran inte gett inspektörerna tillträde till de anläggningar som berörts.

Den omedelbara följden är i första hand administrativ, inte militär. Men den är betydelsefull därför att verifiering är den valuta som gör sanktioner, lättnader och förhandlingar begripliga och möjliga att följa för utomstående. I en konfidentiell rapport denna vecka skriver IAEA att den fortsatta vägran att ge tillträde innebär en spridningsrisk som kräver skyndsam uppmärksamhet. Utan tillträde, uppger organet, har man inte kunnat kontrollera statusen för Irans lager av uran anrikat till en nivå nära vapenklass. IAEA anger lagret till 440,9 kilogram anrikat till 60 procents renhet, en nivå som organet noterar bara ligger ett kort tekniskt steg från vapenklass.

Ett hänskjutande till säkerhetsrådet skulle på papperet flytta ärendet till ett organ som kan besluta om bindande åtgärder som sanktioner eller frysning av tillgångar. I praktiken pekar samma rapportering på ett tak för vad som är möjligt: Ryssland och Kina, båda allierade med Iran, har vetorätt, vilket gör nya FN-straffåtgärder osannolika. Utkastet fungerar därför delvis som en överföringsmekanism – det instruerar IAEA:s generaldirektör Rafael Grossi att sprida texten och tidigare resolutioner till säkerhetsrådet och generalförsamlingen – och delvis som en signal till stater och privata aktörer om att inspektionssystemet inte längre fungerar som avsett.

Tidpunkten speglar också hur regionens krigsekonomi nu flätats samman med kärnfrågan. Reuters noterar att mer än sex månaders strider sedan slutet av februari ytterligare har försämrat kommunikationen och samarbetet mellan Teheran och IAEA. När inspektörer inte kan redovisa material fyller regeringar tomrummet med antaganden – och försäkringsbolag, rederier och energihandlare prissätter dessa antaganden i premier och rutter.

En omröstning i IAEA:s styrelse, om den blir av, blir ett formellt dokument om tillträde, deklarationer och anrikningsnivåer. Den praktiska fråga som blir kvar är enklare: hur stor del av Irans program bygger världen nu på slutsatser i stället för mätningar.