Timothy Garton Ash: Tysk debatt om att förbjuda AfD leder fel

En demonstrant med en skylt med texten ”Nazis raus” stod mellan rivaliserande demonstrationer på Königsplatz i München den 12 september, enligt Guardian. Några dagar senare skrev Timothy Garton Ash att Tysklands återkommande diskussion om att förbjuda Alternative für Deutschland mest fungerar som en avledning från det svårare arbetet: att hålla partiet inom lagens ramar. Frågan har skärpts efter AfD:s regionala valseger i Sachsen-Anhalt och partiets fortsatta styrka i nationella opinionsmätningar.

Tysklands författningsordning byggdes med historiskt minne inbyggt: en stat konstruerad för att överleva det som Weimarrepubliken inte klarade. Grundlagen medger att partier som är fientliga mot den ”fria demokratiska grundordningen” kan förbjudas, och ledande politiker har återigen öppnat för att ta AfD till författningsdomstolen. Men en ansökan om förbud är ingen strömbrytare; det är en lång, offentlig process som gör domstolen till slagfält och AfD till huvudåtalad, där varje formellt steg kan framställas som bevis för att ”systemet” fruktar väljarna. Ashs poäng är inte att AfD är ofarligt – han pekar på retorik som ekar nazistiskt språk – utan att ett förbud mot ett parti som stöds av en stor del av väljarkåren i praktiken säger till medborgarna att deras föredragna valsedel är otillåten.

Den mer omedelbara risken, skriver han, liknar mindre 1933 och mer den administrativa maktövertagning som sågs i Budapest efter 2010 eller i Washington 2025: makt som samlas genom utnämningar, förordningar och kontroll över verkställighet, snarare än genom ett enda dramatiskt brott. Det är där Tysklands befintliga verktygslåda finns. Staten kan utreda och lagföra brott; den kan upprätthålla regler om offentlig tjänsts opartiskhet; den kan använda riksdagens arbetsformer och budgetkontroll för att begränsa missbruk. Ash lyfter fram artikel 37 i grundlagen, som ger federala myndigheter möjlighet att sätta sig över en delstatsregerings agerande om det strider mot författningen – ett verktyg som aldrig använts under Förbundsrepublikens 77 år och därför är oprövat just i det ögonblick då det skulle vara avgörande.

AfD:s egna löften visar var kollisionerna kan uppstå. Alice Weidel, partiets ena nationella ledare, har sagt att om AfD kommer in i regering efter förbundsdagsvalet som är planerat till 2029 skulle Tyskland överge euron och lämna Schengen. Det är inte små justeringar i myndighetsmaskineriet, utan beslut som omedelbart skulle tvinga fram nya förhandlingar med grannländer, marknader och domstolar. En förbudsdebatt kan däremot pågå i åratal utan att ändra ett enda anställningsbeslut i ett departement eller en enda instruktion till en polischef.

Tysk demokrati byggdes för att försvaras, inte bara beundras. Just nu är den mest konkreta uppgiften i Ashs text av rent formell art: artikel 37 har aldrig använts.