Ceuta skickar tillbaka tusentals migranter till stränderna

Över 2 000 migranter i Spaniens nordafrikanska enklav Ceuta skickades tillbaka till stränderna efter att en ny tillfällig mottagningsanläggning i hamnen nått sitt tak, rapporterar Euronews. Anläggningen är dimensionerad för 1 700 personer, men myndigheterna flyttade i ett svep tusentals från stränderna Trampolín och Benítez mot hamnen – bara för att upptäcka att det inte fanns plats. Polisen hade svårt att upprätthålla ordningen när migranter slogs om platser, och enligt lokala myndigheter avlossade poliser varningsskott i luften.

Flaskhalsen sitter inte i stängslet utan vid registreringsdisken. Ceutas kris började i slutet av juli när över 70 000 personer tog sig över från Marocko, en siffra som vida överstiger enklavens förmåga att registrera, inhysa och transportera de anlända. Regeringskällor som Euronews hänvisar till uppger att omkring 3 000 migranter fortfarande befinner sig på Ceutas gator, medan provisoriska tält och skjul ännu täcker delar av strandlinjen och fördröjer en planerad städinsats. Hamnanläggningen, som presenterats som en lösning, fungerar i praktiken som en uppsamlingsplats vars begränsningar blir uppenbara så fort en ny förflyttning inleds.

Lokala företrädare beskriver hanteringen som improviserad och politiskt avskärmad. Kissy Chandiramani, medlem i Ceutas autonoma regering, säger att varken stadsstyret eller hamnmyndigheterna fick någon förvarning om förflyttningen och kallar den kaotisk. Hon uppmanade Spanien att skynda på återvändandeförfarandena och varnade för att Ceuta i nuvarande takt riskerar att bli ett permanent mottagningskomplex snarare än en genomgångsplats. Enligt Euronews behandlas omkring 100 ärenden per dag; Chandiramani menar att fler resurser skulle kunna korta tidsåtgången till 15 dagar.

Siffrorna visar varför små operativa beslut – var ett läger placeras, när en folkmassa flyttas, hur många poliser som sätts in – snabbt blir strategiska signaler. Ett mottagningscentrum som blir fullt på några timmar talar om för den som överväger att ta sig dit att begränsningen är administrativ snarare än fysisk, och att det kan räcka att stanna kvar för att pressa fram nästa utbyggnad. Staten betalar samtidigt två gånger: först för akut infrastruktur som byggs under tidspress, därefter med den politiska kostnaden av att behöva medge att infrastrukturen inte ändrade den grundläggande räknekonsten.

I fredags, efter att tusentals eskorterats från stränderna mot hamnen, eskorterades många tillbaka igen eftersom lägret var fullt.