Pakistan lovar försvara Saudiarabien

Pakistans militärledning har bundit landet närmare Saudiarabien med ett försvarsavtal som i praktiken kopplar Islamabad till kungadömets territoriella försvar. Enligt The Guardian undertecknades avtalet i Riyadh i september, i närvaro av arméchefen general Asim Munir. I utbyte utlovar Saudiarabien investeringar och lån på miljardbelopp, och Pakistan åtar sig dessutom att utbilda saudiska styrkor.

Tidpunkten är central eftersom regionens spelplan förändrats snabbt. The Guardian skriver att bedömare trodde att Pakistan skrev på i ett läge där man räknade med förbättrade relationer mellan USA och Iran och låg risk för en större konflikt i Mellanöstern. Men redan i februari hade USA och Israel bombat Iran, varpå Iran svarade med robotar riktade mot Gulfstater, däribland Saudiarabien. Upptrappningen slog tillbaka på Yemen: den bräckliga vapenvilan mellan Saudiarabien och den Iranallierade huthirörelsen föll samman, huthierna inledde robot- och drönarattacker mot saudiskt territorium och Saudiarabien svarade med flyganfall i Yemen.

Det som ser ut som ett bilateralt arrangemang håller redan på att bli en bredare konstruktion. I augusti utvidgades pakten till att även omfatta Turkiet och döptes om till Meckaavtalet om gemensamt försvar, enligt The Guardian. Kärnformuleringen är enkel: ett väpnat angrepp på ett av de tre länderna ska behandlas som ett angrepp på alla. Sådant språk är tänkt att avskräcka, men det skapar också en avtalsmekanism där någon annans stridsfält kan bli en juridisk och politisk skyldighet.

Saudiarabien har, noterar The Guardian, spenderat tiotals miljarder dollar på stridsflyg och annan krigsmateriel men har ändå svårt att tvinga fram ett resultat mot huthierna, som visat sig motståndskraftiga. Pakistans styrkor är i första hand tränade för landets strategiska huvudproblem, Indien, och just den kompetensen gör dem attraktiva som stöd i frontnära roller i en yemenitisk kampanj. Tusentals pakistanska soldater finns redan i Saudiarabien för utbildningsuppgifter, vilket minskar de politiska och logistiska trösklarna för en större insats om Riyadh begär det.

På hemmaplan är verkligheten mindre förlåtande än avtalets högtidliga formuleringar. The Guardian beskriver Pakistan som ekonomiskt lamslaget och samtidigt drabbat av en uppgång i militans, medan landet dessutom för ett de facto-krig med talibanerna i Afghanistan. Ministrar och höga militärer har offentligt bekräftat ett ”ovillkorligt” åtagande, samtidigt som tjänstemän privat oroar sig för att dras in i en konflikt som konkurrerar med inhemska säkerhetsbehov och spär på sekteristiska och geopolitiska spänningar i landet.

Avtalets försäljningsargument är stabilitet genom samordning. Den praktiska följden är att den part som håller i checkhäftet i hög grad kan påverka när och hur klausulen prövas.

Pakistan har lovat att försvara saudiskt territorium samtidigt som de egna styrkorna redan är hårt ansträngda på flera fronter.