Förtidsröstning inleds i USA:s mellanårsval

Förtidsröstningen i USA:s mellanårsval har nu inletts. Enligt brittiska Guardian präglas valrörelsen allt mer av pressade levnadskostnader och de politiska efterverkningarna av kriget mot Iran. Men den första riktigt konkreta störningen har kommit från själva valmaskineriet: USA:s högsta domstol har stoppat ett beslut från Donald Trump som skulle ha begränsat poströstning – trots att flera delstater redan börjat skicka ut valsedlar.

Guardian påpekar att nästan en tredjedel av amerikanerna röstar per post. Det gör sena federala ingrepp till en logistisk högriskoperation, inte bara en juridisk tvist. Trumps beslut, utfärdat i mars, skulle ha förbjudit postverket att dela ut poströster till personer som regeringen bedömde som obehöriga. Samtidigt fick inrikessäkerhetsdepartementet, i samarbete med den federala socialförsäkringsmyndigheten, i uppdrag att skapa en lista över ”påstått obehöriga, utländska väljare” – ett projekt som hade krävt att delstater och federala myndigheter mitt under en pågående valkalender enades om identitetsstandarder, acceptabla felmarginaler och ordningar för överklaganden.

Så blev det inte. En visselblåsare uppgav för kongressen att postverket saknade förmåga att införa systemet på ett säkert sätt. Senator Richard Blumenthal beskrev enligt Guardian planen som ”farligt hastigt framtagen och potentiellt olaglig”. Delstatliga valansvariga varnade dessutom för att även om idén hade överlevt i domstol, skulle den inte gå att genomföra nära valdagen utan att störa röstningen. När högsta domstolen väl agerade hade Alabama, North Carolina och Wisconsin redan börjat skicka ut valsedlar.

Resultatet följer ett välkänt mönster i USA:s valadministration: nationella politiska utspel krockar med en decentraliserad verkstad. Guardian återger ett juridiskt argument från en expert: beslutet var ”helt grundlagsstridigt” eftersom den federala nivån inte kan fastställa valregler – det kan bara delstaterna. Men parallellt finns en mer jordnära begränsning: postverket delar ut det som lämnas in, och valmyndigheter trycker och skickar på fasta tidplaner. När regler ändras sent hamnar kostnaderna inte hos politikerna som annonserar förändringen, utan hos lokala tjänstemän som måste skriva om instruktioner, trycka om material, utbilda om personal och reda ut fel för väljarna.

Högsta domstolens stopp tar bort en omedelbar källa till administrativt kaos, men inte de drivkrafter som gav upphov till beslutet. Att begränsa poströstning ger en nationell berättelse om ”valets hederlighet” som fungerar i korta slagord. Den praktiska risken – att bygga en tillförlitlig behörighetslista, hantera felaktiga träffar och undvika att människor felaktigt mister sin rösträtt – skulle däremot ha lagts på myndigheter och delstater, som också hade fått skulden om systemet havererade.

Valet går nu vidare in i förtidsröstning med många valsedlar redan i omlopp, medan den federala planen att försöka stoppa vissa av dem har avbrutits först efter att maskineriet redan börjat rulla.