Glaciär rasar från Langtang Lirung och utlöser dödliga störtfloder i Nepal och Tibet

Ett glaciärras som i augusti 2023 utlöste katastrofala översvämningar i Nepal och Tibet blev sannolikt mer sannolikt av ovanligt varma förhållanden kopplade till långvarig uppvärmning av atmosfären. Det är slutsatsen i en första vetenskaplig studie som brittiska The Guardian hänvisar till.

Studien är gjord av forskare knutna till initiativet World Weather Attribution och handlar om en glaciär som lossnade från berget Langtang Lirung den 26 augusti 2023. Glaciärstycket uppges ha varit omkring 200 000 kvadratmeter stort och föll cirka 1 400 meter ned till dalbottnen. Smällen registrerades som en jordbävning. Forskarna uppskattar att raset skickade ned en lavin på 110 miljoner kubikmeter snö och is i dalen, vilket i sin tur gav upphov till flodvågor som rusade nedströms i hastigheter över 110 miles i timmen.

Den mänskliga kostnaden som beskrivs i rapporten är enorm: fler än 1 300 människor uppges ha dödats och fler än 5 000 är fortfarande saknade. Vägar, broar och bosättningar spolades bort. Överlevande blev avskurna när vatten blandat med bråte, is, sten och sediment pressade sig genom dalgångar som samtidigt fungerar som transportleder och livlinor för samhällen längre nedströms.

Forskarna lägger mindre vikt vid en enskild storm och mer vid bakgrundsvillkoren som gör en sällsynt händelse mer möjlig. Enligt studien har regionen blivit omkring 2 grader varmare sedan förindustriell tid, och juli och augusti 2023 var de varmaste som uppmätts lokalt. Dagarn före raset ska temperaturen ha nått 5 grader över 30-årsgenomsnittet. Nollgradersnivån i Himalaya har stigit med ungefär 100 meter per årtionde sedan 1980-talet, vilket förlänger smältsäsongen och flyttar upptining upp i terräng som tidigare varit mer stabilt frusen.

Det spelar roll därför att högalpina risker allt oftare fungerar som en försörjningskedja: det som händer på hög höjd kommer nedströms som en plötslig fysisk chock mot städer, vattenkraft, vägar och broar. The Guardian beskriver översvämningen som en ”frysande översvämning” orsakad av att isen blev flytande vid nedslaget, en mekanism som gör att ett ras övergår i snabbt rinnande vatten och bråte snarare än ett långsammare skred som går att hantera. När transportleder och elinfrastruktur ligger i trånga dalar kan ett enda haveri isolera hela distrikt och göra räddning och återhämtning beroende av den utrustning och åtkomst som råkar finnas kvar.

Studien pekar också på en praktisk gräns för anpassning. Bättre varningssystem, klokare markanvändning och starkare infrastruktur kan minska skadorna, men kan inte fullt ut kompensera när riskernas frekvens och omfattning förändras i takt med stigande temperaturer. I World Weather Attributions tolkning är den uppströms drivkraften årtionden av utsläpp av växthusgaser, vilket innebär att riskbilden förändras långt från de dalar där notan till sist betalas.

Raset började med en isplatta högt upp på Langtang Lirung. Kostnaderna, antyder studien, räknas fortfarande i listor över saknade och i broar som ligger sönderslagna längre nedströms.