Skogsbränder hotar orangutangforskning i Gunung Palung

Bilder

×

An orangutan named Sampurna receives emergency treatment in the village of Kuala Satong after being rescued from wildfires in Indonesia’s West Kalimantan province. Photograph: Willy Kurniawan/Reuters theguardian.com

Field assistants fight fires near the Rangkong research station. Photograph: Jessica Laman theguardian.com

Burnt forest near Palangka Raya, in Central Kalimantan province this week. Photograph: Willy Kurniawan/Reuters theguardian.com

Rescue workers prepare to transport a mother and baby orangutan named Raya and Rayu who were rescued from wildfires in East Kotawaringin, Central Kalimantan province. Photograph: Reina/AFP/Getty Images theguardian.com

‹ ›

Skogsbränder i Indonesien har enligt The Guardian bränt sig fram till inom 200 meter från forskningsstationen Rangkong i nationalparken Gunung Palung i Västkalimantan på Borneo. Fältteam uppger att elden rör sig genom torvmark och, utan större brandgator eller hjälp utifrån, kan nå den stora orangutanforskningsstationen Cabang Panti inom omkring 20 dagar. En orangutang vid namn Sampurna har behandlats i byn Kuala Satong efter att ha räddats undan bränderna.

Det akuta hotet gäller inte bara djurlivet utan också en ovanlig sorts kapital som inte går att återskapa snabbt: sammanhängande fältdata som samlats in under årtionden. Vid Cabang Panti har forskare följt vilda borneoorangutanger i mer än 30 år och byggt upp livshistorier som ligger till grund för grundläggande kunskap om arten, bland annat dess ovanligt långa fortplantningscykel. När en forskningsstation tvingas utrymma är förlusten inte bara ett nedbrunnet läger; det är brutna tidsserier, avbruten igenkänning av enskilda djur och observationsluckor som framtida studier inte kan fylla i efterhand.

The Guardian rapporterar att många av bränderna anläggs med avsikt för att röja mark, en årlig praktik som blir mer förödande under ovanligt varma och torra år. Denna säsong har förhållandena skärpts av en stark El Niño, med månader av lite eller inget regn i delar av Västkalimantan. I torvsumpar beter sig eld inte som en vanlig skogsbrand: den kan pyra under marken i månader och blossa upp igen långt efter att lågorna på ytan tycks vara under kontroll. Det gör brandsläckning till en fråga om vattenhushållning och slår särskilt hårt mot områden där utdikning och markomvandling har sänkt grundvattennivån.

Runt stationerna har ett lag på över 40 personer – fältassistenter, anställda och bybor – anlagt en brandgata och byggt ett provisoriskt vattenspridarsystem av en punkterad slang för att hålla torven genomdränkt. Arbetet är arbetskrävande och måste av praktiska skäl göras lokalt, men det illustrerar också ett återkommande mönster i naturvården: de som står närmast skadorna tvingas improvisera, medan de större ekonomiska drivkrafterna bakom markröjningen består. Caitlin O’Connell vid Gunung Palung Orangutan Conservation Program säger till The Guardian att situationen har överstigit vad någon lokal organisation klarar av.

Gunung Palung beskrivs av forskare som ett av de få kvarvarande ekologiskt intakta låglandsområdena med tropisk regnskog på Borneo, med över 2 500 borneoorangutanger som tros leva i parken. Om bränderna tar sig in i forskningsområdet riskerar Indonesien inte bara ännu en rubrik om hotade djur; landet riskerar att förlora ett levande laboratorium som år för år har mätt hur ett tropiskt ekosystem reagerar på värme, torka och mänskligt tryck.

Vid Rangkong består försvaret av en våt ring av torv och en slang som sprutar genom handgjorda hål. Framtiden för en 32-årig dataserie avgörs just nu med hinkar, brandgator och provisoriska lösningar.