Nick Robins-Early: Elon Musk gör X till AfD:s kampanjkanal
Gratulerar efter delstatsval och förstärker Alice Weidel tills tyska medier följer plattformens nyhetslogik, partier köper räckvidd medan miljardären sätter dagordningen gratis
Bilder
Composite: The Guardian/Getty Images
theguardian.com
Elon Musk använde sitt konto på X för att gratulera Alternative für Deutschland efter partiets oväntade seger i ett tyskt delstatsval. Resultatet gav AfD nästan tillräckligt många mandat för att kunna bilda vad som i så fall hade blivit den första delstatsregeringen i Tyskland, med ett parti på ytterkanten, sedan andra världskriget. Enligt Guardian skrev Musk ”Gut gemacht!” riktat till partiledaren Alice Weidel och följde upp med minst ett dussin inlägg om partiet dagarna efter valet. Ulrich Siegmund, AfD:s ledare i Sachsen-Anhalt, tackade offentligt för stödet och kallade Musk en ”visionär”.
Händelsen visar hur ett enda konto med mycket stor räckvidd kan fungera som en distributionskanal som politiska organisationer annars behöver köpa, bygga upp eller förhandla sig till. Guardian skriver att Musk under flera år närmat sig invandringskritiska aktivister och hårdföra ledare i olika länder, och att hans ståndpunkter om invandring, politik och ras på X numera överlappar med många av AfD:s linjer. Överlappningen är inte bara symbolik, utan ger konkret mediemakt. Forskare som Guardian hänvisar till menar att en direktsändning som Musk höll med Weidel i början av 2025 gav henne en stor skjuts på plattformen och därefter spillde över i tyskspråkig mediebevakning, när redaktioner och programledare behandlade den digitala uppgången som en nyhet i sig.
För AfD är vinsten uppenbar: uppmärksamhet, en sorts legitimitet genom närhet till en global kändis, och en väg till väljare utan att vara beroende av tyska grindvakter. För Musk ger relationen något annat: ett ständigt flöde av politiskt innehåll som håller hans plattform i centrum för nationella samtal, samtidigt som han kan framstå som beskyddare åt partier som profilerar sig mot etablerade institutioner. Guardian beskriver relationen som ömsesidigt nyttig, och detaljerna pekar på byteshandeln: politiker får räckvidd, plattformsägaren får relevans, och traditionella medier dras in i att bevaka det som plattformen redan blåst upp.
Rapporteringen understryker också hur en miljardärs ”personliga varumärke” kan bli ett kampanjredskap vid sidan av vanliga regler för partifinansiering och annonsering. Musk beskrivs ha stött Donald Trumps återvalskampanj 2024 med mer än 100 miljoner dollar av egna pengar och ha fått en framträdande roll i Trumps andra administration. I Europa, där partier verkar under stramare regler för finansiering och sändningstid, kan en yttre förstärkare göra sådant som en inhemsk givare inte kan: skapa fart utan en formell transaktion. Guardian noterar att Siegmund drivit frågan om att tyska skolor ska lägga mindre vikt vid ansvar för andra världskriget, och att några av hans högsta medarbetare tidigare tillhört en förbjuden nynazistisk ungdomsgrupp. Sådana uppgifter brukar vara politiska belastningar, men får konkurrera om utrymmet med skådespelet kring Musks stöd.
Musks tidigare ingripanden följer samma mönster. Guardian skriver att han stått på scen med Argentinas Javier Milei, delat ut ett pris till Italiens Giorgia Meloni, angripit italienska domare efter beslut om migranter och hållit ett direktsänt tal till ett brittiskt möte lett av Tommy Robinson, där han hävdade att invandring förde med sig ”Storbritanniens undergång”. I Tyskland, enligt tidningen, började Musk skriva med den unga klimat- och invandringsaktivisten Naomi Seibt efter att ha sett hennes inlägg; senare ska hon i deras samtal ha fört fram AfD till honom. När mellanhanden också är megafonen är steget från privata meddelanden till offentligt stöd kort.
I Sachsen-Anhalt är det antalet röster som avgör mandat. Men Guardians beskrivning antyder att nyhetsflödet kring resultatet formades av en annan siffra: hur många gånger en plattformsägare valde att skriva om det.