Trump avfärdar reglering av artificiell intelligens som sjuk konspiration
Vita huset kallar in teknikchefer medan kongressen varnar för regler som gynnar dem med jurister och beräkningskraft, tillsyn säljs som skydd men blir geopolitisk kapplöpning där små aktörer får bära kostnaden
Bilder
Trump and Republican allies rail against AI controls despite growing calls for more checks – live
theguardian.com
Donald Trump avfärdar försök att reglera artificiell intelligens som en ”SJUK konspiration” mot artificiell intelligens och datacentraler, enligt Guardians direktrapportering. Enligt Trump är den enda kontroll tekniken behöver ”en stark och smart president”. I samma rapportering säger representanthusets talman Mike Johnson att Vita huset snart ska träffa chefer från branschen, samtidigt som han varnar för att agera ”irrationellt eller hafsigt” på ett sätt som kan kosta USA dess försprång.
Splittringen handlar mindre om huruvida tekniken är kraftfull och mer om vem som ska skriva reglerna. Vissa företagsledare inom artificiell intelligens har offentligt talat för långsammare utveckling, noterar Guardian. Det kan låta som försiktighet, men kan också fungera som ett sätt att låsa fast en ordning där de etablerade aktörerna, som har råd med regelefterlevnad, stärker sin ställning. Johnsons resonemang pekar på en annan rädsla i Washington: att regler skrivna utan teknisk klarhet stelnar till ett varaktigt övertag för dem som redan har juristerna, beräkningskraften och kontakterna med staten.
Vicepresident JD Vance sade till reportrar att den plötsliga regleringsivern från delar av tekniksektorn är misstänkt och kan vara en ”trojansk häst”, enligt Guardian. Den misstanken löper parallellt med en annan drivkraft i kongressen: att bygga en hållning kring artificiell intelligens som i första hand handlar om nationell konkurrens. Senatens minoritetsledare Chuck Schumer ska enligt Guardian ha efterlyst en genomgång för alla senatorer med regeringsföreträdare, med fokus både på reglering och på att stoppa Kinas framsteg inom artificiell intelligens. Han kombinerar tal om ”allvarliga skyddsräcken” med språk om ledarskap och säkerhet.
Det här är den välbekanta uppgörelsen i Washington: tillsyn säljs som skydd för allmänheten, men argumentet som får allt att gå i lås är geopolitiskt. När styrningen av artificiell intelligens behandlas som en kapplöpning blir grundlinjen selektiv återhållsamhet: tillräckligt för att lugna väljare, inte tillräckligt för att bromsa inhemsk användning. Samtidigt tenderar tillsynen att slå hårdast mot mindre aktörer som saknar möjlighet att förhandla fram undantag. Trumps egen formulering kortsluter processen ytterligare och ersätter myndigheter och lagar med en personlig försäkran om att regeringen redan har stoppat verkställande direktörer från att göra ”dåliga eller potentiellt dåliga saker”.
Den praktiska frågan är därför inte om artificiell intelligens kommer att regleras, utan om regleringen blir begriplig för utomstående. Ett möte med branschchefer bakom stängda dörrar kan skapa ”skyddsräcken” som ser ut som säkerhet för allmänheten men som i praktiken blir en marknadsordning som gynnar företagen vid bordet.
Trumps inlägg landar i en enradig måttstock för en teknik som byggs av privata företag och prissätts av kapitalmarknader: lita på presidenten.