Simon Tisdall: Ryssland gör el och värme till måltavlor i Ukraina
Putin satsar på utnötning mot civila inför vintern medan väst tvekar om luftförsvar och finansiering, Ukraina måste försvara allt varje natt men Ryssland kan slå till dagligen utan markseger
Bilder
A rescue worker puts out a fire in a building destroyed after a Russian missile attack in Kyiv, 8 September 2026. Photograph: Alex Babenko/AP
theguardian.com
Simon Tisdall
theguardian.com
Vladimir Putin and Donald Trump meet at the Elmendorf-Richardson military facility in Alaska, 15 August 2025. Photograph: Julia Demaree Nikhinson/AP
theguardian.com
En rysk robotattack förstörde en byggnad i Kiev den 8 september, skriver Simon Tisdall i The Guardian. Han placerar händelsen i en större utveckling: när kriget går in på sitt femte år fortsätter dagliga angrepp mot städer och infrastruktur. Enligt Tisdall ökar Moskva trycket på civilbefolkningen med ballistiska robotar samt angrepp med flyg och drönare, riktade mot logistikanläggningar och grundläggande samhällsservice. Med vintern i antågande växer oron för nya attacker mot vattenförsörjning och elnät.
Tisdall beskriver detta som en kampanj där el och uppvärmning behandlas som mål i sig, inte som oavsiktliga följder av strider. Resultatet blir brist på mat och nödvändigheter och stigande civila dödstal. Han tolkar strategin som ett vad från Vladimir Putin: uthållighet och förslitning ska åstadkomma det som manöverkrig på marken inte lyckats med – att knäcka Ukrainas vilja, eller åtminstone tvinga fram en uppgörelse på ryska villkor. Samtidigt pekar han på det diplomatiska skådespelet kring möjliga samtal, bland annat besök i Moskva och Kiev av Donald Trumps sändebud Jared Kushner och Steve Witkoff, som enligt Tisdall håller Kremls förhoppning vid liv om att tiden arbetar för Ryssland.
På den andra sidan framställs Natos återhållsamhet som ett politiskt val, format av osäkerhet kring Washington. Tisdall skriver att USA:s stöd ökade kraftigt 2022 under Joe Biden men därefter tunnades ut, och att Trump skickat motstridiga signaler genom att pausa vapenleveranser och backa från steg kopplade till Patriot-robotar. Europa kan enligt honom inte snabbt täppa till luckan i luftförsvaret. Det är en lucka som känns tydligast där kriget inte är en abstrakt linje på en karta: städer som utsätts för återkommande angrepp, lager och omlastningscentraler som håller basvaror i rörelse, och elnätet som gör bränsle till värme.
Opinionsläget, som det återges i texten, går inte i takt med idén om ett krig utan slut. Tisdall hänvisar till mätningar som antyder att omkring 60 procent av ukrainarna motsätter sig att avstå Donbass, samtidigt som en liknande andel kan stödja en vapenvila som fryser nuvarande positioner om den kombineras med västliga säkerhetsgarantier. Han skriver också att de flesta ryssar vill att kriget ska ta slut, även när Putin fortsätter. Ukrainas ekonomiska ansträngning är ytterligare en begränsning: Tisdall noterar problem trots ett stort lån från EU och understryker att fortsatt motstånd inte bara handlar om moral och manskap, utan om jämn extern finansiering och påfyllnad av luftförsvar.
Resonemanget återkommer gång på gång till samma operativa faktum: Ryssland kan fortsätta avfyra angrepp varje dag utan att behöva vinna avgörande på marken, medan Ukraina måste försvara sig överallt, varje natt. När vintern närmar sig blir skillnaden mellan en fungerande transformatorstation och en brinnande en strategiskt avgörande.
Tisdalls berättelse börjar med en enskild byggnad i Kiev som förvandlas till ruiner. Den slutar med utsikten att nästa mål är rören och ledningarna som gör en stad möjlig att leva i.