Trump säger att irländsk återförening bör ske nu

Donald Trump använde de första timmarna av ett tvådagarsbesök i Dublin till att säga att han ”gärna skulle vilja se” ett enat Irland. Enligt Press Association, återgivet av Evening Standard, kallade han en återförening oundviklig och antydde att den ”lika gärna kan ske nu”. Uttalandet kom när han träffade Irlands regeringschef Micheál Martin på Farmleigh House och drog därmed omedelbart in en av de mest känsliga konstitutionella frågorna i dagens diplomatiska program. Unionistiska politiker i Nordirland fördömde kommentaren, medan Sinn Féin kallade den ”tidsenlig” och uppmanade Dublin att börja planera.

Enligt Belfastavtalet från 1998, även känt som Långfredagsavtalet, ligger beslutet att utlysa en folkomröstning om gränsen hos Storbritanniens minister med ansvar för Nordirland. Denne måste agera om det framstår som sannolikt att en majoritet skulle rösta för irländsk återförening. Även väljare i Republiken Irland måste godkänna en sådan grundlagsändring. Downing Street svarade genom att hänvisa till ett uttalande från premiärminister Andy Burnham tidigare i veckan, där han avvisade utsikten till en omedelbar folkomröstning. Spänningen är tydlig: Washington levererar en slagkraftig replik, London insisterar på att tidplanen inte är förhandlingsbar. Systemet är konstruerat för att röra sig först när lokala röstetal skiftar, inte när en tillrest ledare improviserar.

Reaktionerna visar också vilka aktörer som kan göra politiskt kapital av ingripandet. DUP-ledaren Gavin Robinson sade att Nordirlands framtid avgörs av dess folk, inte av ”kommentarer” från London, Dublin eller Washington. Traditional Unionist Voice-ledaren Jim Allister beskrev episoden som att Nordirland behandlas som en bricka i Trumps konflikt med Storbritannien. På den nationalistiska sidan menade Sinn Féins ledare Mary Lou McDonald att den irländska regeringen bör förbereda sig, och Irlands vice regeringschef Simon Harris sade att uttalandet speglar hur samtalet om återförening rör sig framåt både hemma och internationellt.

I London anklagade det konservativa partiets ledare Kemi Badenoch Trump för att tala utan eftertanke och kallade löst prat om demokratiska länders framtid ”djupt ohjälpsamt”. Evening Standard noterar att Trumps resa sker samtidigt som relationerna mellan Storbritannien och USA redan är ansträngda i frågor som kriget i Iran, brittiska sanktioner kopplade till israeliska bosättningar på Västbanken samt Trumps tidigare krav på att annektera Grönland. Tidningen uppger också att Trump har uttryckt tvivel om Storbritanniens vilja att försvara Falklandsöarna om Argentina skulle försöka invadera — ännu ett exempel på hur säkerhetsfrågor mellan allierade behandlas som något man kan förhandla om offentligt.

Trumps Dublin-utspel ändrar inte de rättsliga villkoren för en gränsomröstning, men det ändrar dagens drivkrafter. Unionister pressas att visa beslutsamhet, nationalister att utropa medvind och brittiska ministrar tvingas lägga tid på att bemöta en besökare i stället för att hantera de underliggande slitningarna kring handel och styre som gör Nordirland känsligt. Långfredagsavtalet är byggt kring trösklar och procedurer; den politiska kostnaden betalas i rubriker.

Trump fällde kommentaren i början av sitt Dublin-besök, och de som faktiskt kan utlysa en folkomröstning fick därefter förklara att ingenting hade planerats.