Afrika

Tooros kung begravs och tronbyte utlöses i Uganda

Tv-ankare Edward Rukidi Kijanangoma utses av klankommitté medan familjen hänvisar till testamente och okänd son, republikens myndigheter avgör i praktiken vem som får nycklarna till kungadömets mark och tillgångar

Bilder

Royal guards escort the body of the late King Oyo for his burial at the Karambi Royal Tombs, in Fort Portal. Photograph: Michael Muhati/Reuters Royal guards escort the body of the late King Oyo for his burial at the Karambi Royal Tombs, in Fort Portal. Photograph: Michael Muhati/Reuters theguardian.com
King Oyo of the Toro kingdom was for a long time the world’s youngest monarch. Photograph: Sipa/Shutterstock King Oyo of the Toro kingdom was for a long time the world’s youngest monarch. Photograph: Sipa/Shutterstock theguardian.com
UBC news anchor Edward Rukidi Kijanangoma. Photograph: UBC Uganda UBC news anchor Edward Rukidi Kijanangoma. Photograph: UBC Uganda theguardian.com

Kung Oyo Nyimba Kabamba Iguru Rukidi IV har begravts i de kungliga gravarna i Karambi i Fort Portal i västra Uganda, efter att ha avlidit förra månaden i USA där han behandlades för cancer, rapporterar Reuters. Vid graven kastade Edward Rukidi Kijanangoma, nyhetsuppläsare och redaktör vid statliga Uganda Broadcasting Corporation, nio kaffebär i graven i en ritual som markerar maktöverföringen till nästa monark i Tooro-riket.

Oyos liv visar hur ärvd auktoritet kan överleva inne i en konstitutionell stat. Uganda är formellt en republik med en folkvald statschef, men flera traditionella kungadömen finns kvar, med kulturell legitimitet, markinnehav och institutioner som kan leva vidare oberoende av valperioder. Oyo blev kung redan som treåring 1995 efter en tidigare tronföljdsstrid som hamnade i domstol. Senare var han goodwillambassadör för Förenta nationerna med fokus på upplysning om hiv och aids. Reuters noterar också att han knöt nära band till Muammar Gaddafi, som utsågs till särskild rådgivare och bidrog ekonomiskt till renovering av palatset.

Hans död öppnar på nytt den fråga som staten inte helt kan ducka för: vem får kontroll över rikets tillgångar och den tillgång till nätverk och inflytande som följer med dem. En kommitté inom den kungliga klanen har utsett Kijanangoma till ny kung, men Oyos närmaste familj hävdar att en tidigare okänd son borde efterträda honom och hänvisar till ett testamente. Kijanangomas anhängare svarar att familjen inte har lämnat tillräckliga uppgifter om den påstådde sonen, vilket gör ett privat anspråk till en offentlig bevisfråga.

Reuters rapporterar att ugandiska myndigheter underlättade Kijanangomas tronbestigning, medan en regeringsföreträdare inte gick att nå för kommentar. Det är intressant mindre som bekräftelse än som signal: när en konflikt riskerar att splittra en regional maktordning har centralmakten i praktiken möjlighet att avgöra vem som kan sväras in, få tillträde till området och genomföra riterna. Vid en gudstjänst före begravningen uppmanade ärkebiskopen i Ugandas kyrka till enighet och varnade för splittrande tal, en typ av maning som ofta kommer när institutioner räknar med att ord kan bli till mobiliserade fraktioner.

Den nye kungen är varken militär eller affärsman utan ett välkänt ansikte från televisionen, beskriven av ugandiska journalister som tystlåten och ödmjuk. Han ärver nu ansvar och tillgångar ”bortom tronen”, skriver Reuters, i ett kungadöme där legitimitet både spelas upp offentligt och prövas i kommittéer.

I Karambis kungliga gravar vilade maktöverlämningen på nio kaffebär som föll ner i en grav, medan den olösta frågan om en sons anspråk stod utanför själva ritualen.