Colombia går från räddningsinsats till dyr återuppbyggnad efter jordbävningen

En månad efter jordbävningen på 7,4 som drabbade Colombia går landet från räddningsinsatser och akut nödhjälp till återuppbyggnad. Det är den fas som brukar visa statens verkliga kapacitet: dyr, långvarig och – enligt både tjänstemän och bedömare – institutionellt skör.

Tidningen El País uppger att jordbävningen dödade över 300 personer och skadade omkring 4 500. Omkring 100 personer är fortfarande försvunna och antas vara döda. Katastrofen inträffade bara dagar efter att Abelardo de la Espriella tillträtt som president, vilket gjorde krishanteringen till den nya regeringens första stora prövning. Under de två första veckorna låg tyngdpunkten på att få fram överlevande ur rasmassor och dela ut hjälp, samtidigt som en våg av medborgerlig solidaritet växte fram.

Nu börjar den svårare etappen: återuppbyggnad i fyra drabbade regioner samtidigt som staten pressas ekonomiskt. El País uppskattar kostnaden till över 30 biljoner colombianska pesos – cirka 9,7 miljarder dollar, ungefär 1,5 procent av bruttonationalprodukten – och bedömer att arbetet kan ta upp till fem år. I den storleksordningen blir politiken lätt mer inriktad på insamling och finansiella upplägg än på praktisk planering av bostäder, vägar och samhällsservice.

Ett tydligt tecken på statens begränsningar är den framträdande roll som stora givare och företagsledare nu får. El País beskriver hur presidenten reste till Chocó, nära epicentrum, i sällskap med förmögna personer och chefer för stora företag, och lanserade en investeringsledd ”Marshallplan” för ett departement som länge försummats av både nationell politik och näringsliv. Tidningen konstaterar att den privata sektorn blivit en bärande del av återuppbyggnaden helt enkelt därför att de offentliga medlen inte räcker.

För att styra pengaflödena har regeringen aviserat en mekanism kallad Fondo Milagro, tänkt att blanda offentliga och privata resurser och utformad efter en fond som användes efter jordbävningen 1999. Men enligt El País är Fondo Milagro ännu inte formellt inrättad, och varken konstruktion eller finansieringskällor är fastställda. Det är en viktig lucka: stora inflöden av pengar, särskilt under tidspress efter en katastrof, tenderar att skapa konflikter om upphandlingar, ansvar och vilka områden som prioriteras.

Lokala företrädare har redan klagat på att hjälpen koncentreras till större städer medan glesare kommuner får vänta. El País citerar borgmästaren i Alto Baudó, ett djungelområde i Chocó, som säger att leveranserna bara kommit i små, oregelbundna mängder. Euronews rapporterade från Cali att invånare uppmärksammade enmånadsdagen med ljus, blommor och vita ballonger, innan de gick till spillrorna av ett kollapsat bostadskomplex.

Återuppbyggnadsplanen beskrivs fortfarande i breda drag, samtidigt som de förstörda byggnaderna ännu syns från gatan.