Guldgruvavfall omringar Abu Hamad i Sudan

Bilder

×

Sudanese Rapid Support Forces (RSF) display gold bars seized from a plane that landed at Khartoum airport in an investigation into possible smuggling. Photograph: Mohamed Nureldin Abdallah/Reuters theguardian.com

A gold milling station in Abu Hamed Photograph: Ayin theguardian.com

A defector from the Rapid Support Forces (RSF) arrives after surrendering to the Sudanese military in the west of Omdurman last month. Photograph: AFP/Getty Images theguardian.com

Abu al-Qasim al-Khazin, a livestock herder in Abu Hamed. Photograph: Ayin theguardian.com

Moahmed Ahmed Abdelaziz, the headteacher of the Northern Boy’s School. Photograph: Ayin theguardian.com

‹ ›

Över 700 högar av grått gruvavfall omringar nu Abu Hamad i Sudans delstat Nilen, enligt ett reportage i The Guardian från staden. Högarna är rester från småskalig guldutvinning som tog fart omkring 2008 och har intensifierats de senaste åren. Det som invånarna beskriver som tidigare bördiga fruktodlingar och åkrar, som försåg närliggande städer som Khartoum och Port Sudan, har i stor utsträckning ritats om.

The Guardian beskriver hur jordbruk markröjs och ersätts av butiker och kommersiella anläggningar när Abu Hamad blir en av Sudans största orter för guldutvinning och guldförsäljning. Miljöskadan är inte ett sidospår vid ekonomins marginaler, utan hänger ihop med hur landet finansierar sig under krig. Tidningen uppger att småskalig utvinning stod för mer än 90 procent av Sudans guldproduktion 2024, och att både Sudans väpnade styrkor och den paramilitära styrkan Rapid Support Forces är starkt beroende av guldsektorn. Sedan kriget bröt ut i april 2023 ska båda sidor, enligt reportaget, ha varit inblandade i guldhandeln och i gruvverksamhet – vilket gör en lokal konflikt om markanvändning till en intäktskälla med väpnat beskydd.

Affärsmodellen som skildras är utsugande i två led: först gräver gruvarbetare, sedan köper andra de sand- och stenrester som ändå innehåller mycket guld. Lokalbefolkningen bearbetar dessa rester – som uppges innehålla omkring 70 procent av guldet – med kemikalier som cyanid, kvicksilver eller tiokarbamid. The Guardian kopplar den kemiska bearbetningen till giftighet i jord, vatten och luft, samt till att översvämningsvatten för med sig avrinning från gruvområden som ökar salthalten i jorden. I ett jordbruksdistrikt blir försaltning en långsam konfiskation: marken kan vara ”ägd” på papperet men blir allt svårare att bruka.

Invånare som The Guardian citerar beskriver hur skördarna rasar. En jordbrukare, Mohamed Fathi al-Rahman al-Khalifa, säger att hans apelsinskörd föll från nästan fyra lastbilslass till mindre än ett halvt. Han uppger också att veteskördarna sjunkit från historiskt 40–60 säckar per acre till 12–18 säckar, och att avkastningen av bondbönor fallit från 40–50 säckar per feddan till 3–4 säckar. Mogna apelsinodlingar som borde ge omkring tio lastbilslass ger nu, enligt honom, mindre än ett halvt, och mycket av frukten är missformad och har tjockt skal.

Det här är skador som inte stannar lokalt. The Guardian kopplar situationen till stigande priser på grönsaker och jordbruksvaror i hela Sudan, trots landets jordbrukspotential längs Nilen. När en bräcklig stat lutar sig mot guld för att få in kontanter samtidigt som jordbrukets bärkraft urholkas, blir de kortsiktiga vinnarna de aktörer som kan flytta och omsätta guldtackor. Den långsiktiga räkningen kommer i form av otrygg livsmedelsförsörjning, folkhälsorisker från industrikemikalier och en landsbygdsekonomi som pressas mot den verksamhet som har starkast skydd och är lättast att snabbt omvandla till pengar.

Abu Hamads landskap beskrivs nu i avfallshögar och malningsstationer snarare än fruktodlingar. I samma land där väpnade fraktioner handlar med guld för att hålla sig igång räknar bönder säckar per acre och ser siffrorna krympa.