Anthropic varnar för tjänstemannakris i ny modell för AI-ekonomin

Företaget Anthropic har publicerat en ny ekonomisk modell som skissar tre sätt som artificiell intelligens kan förändra USA:s ekonomi fram till 2030, från en måttlig produktivitetsökning till en högkonjunktur som samtidigt slår ut många kontorsjobb. Enligt Euronews visar företagets ”extrema” scenario en årlig tillväxt på 15,4 procent, medan arbetslösheten bland kontorsanställda stiger till 17,9 procent och den totala arbetslösheten till 11,9 procent. I samma scenario faller arbetets andel av nationalinkomsten från 60 till 45,2 procent, samtidigt som kapitalinkomsterna ökar kraftigt.

Arbetet presenteras uttryckligen som scenarier, inte som en prognos. Anthropics ekonomgrupp har släppt en teknisk rapport och ett interaktivt verktyg som modellerar ekonomin som knippen av arbetsuppgifter som artificiell intelligens antingen lämnar orörda, hjälper till med, automatiserar eller skapar. I det ”betydande” scenariot utför tekniken ungefär hälften av kunskapsarbetet och ekonomins tillväxttakt fördubblas ungefär, medan den kognitiva sysselsättningen minskar och arbetslösheten bland kontorsanställda stiger till 4,5 procent. I det ”måttliga” scenariot händer däremot lite: bruttonationalprodukten 2030 hamnar bara något över en jämförelsebana utan artificiell intelligens och arbetslösheten förändras knappt.

Det mest iögonfallande är inte bara spannet mellan scenarierna, utan var modellen placerar vinsterna. I hög-tillväxtfallet sjunker kontorslönerna samtidigt som lönerna för andra arbetstagare stiger, och den största förskjutningen går från arbetsinkomster till kapitalinkomster. Det utfallet beror mindre på om tekniken är ”imponerande” och mer på vem som äger systemen och de kompletterande tillgångar som gör dem lönsamma. Här blir incitamenten centrala: den som kontrollerar verktygen och infrastrukturen kan ta en större del av kakan, medan kostnaden för omställningen i praktiken vältras över på löntagare och på offentliga trygghetssystem.

Anthropics egen text kopplar också resultaten lika mycket till införandetakten som till den tekniska förmågan. Det är en viktig distinktion, eftersom spridningen i verkligheten styrs av upphandlingscykler, regleringar och företags riskbenägenhet, snarare än av välpolerade demonstrationer. I europeisk och svensk kontext är det lätt att se parallellen: när staten och stora institutioner sätter ramarna för vilka investeringar som ”måste” göras, och samtidigt lovar att dämpa följdverkningarna, skapas drivkrafter att trycka på införande utan att fullt ut bära kostnaderna. Utan sådana skyddsnät hade många aktörer sannolikt varit mer försiktiga.

Publiceringen sker dessutom samtidigt som retoriken inom samma bransch hårdnar. Euronews skriver att Jacob Coxon, en forskare som arbetat på OpenAI och Anthropic, har sagt upp sig och kritiserat det han beskriver som en kapplöpning mot självförbättrande system. Han menar att chefer tonar ned språket offentligt jämfört med den oro som uttrycks privat. Anthropics modell innehåller inga scenarier där artificiell intelligens leder till allvarligt negativa utfall; den antar att ekonomin fortsätter fungera, även i det mest omvälvande fallet för arbetsmarknaden.

Resultatet blir ett slags dubbel signal: Anthropic uppmanar läsare att pröva ett interaktivt verktyg som visar kontorsarbetslöshet nära 18 procent i en möjlig utvecklingsbana, samtidigt som företagets egna scenarier inte går vidare till att modellera vad som händer om de institutioner som ska hantera en sådan övergång misslyckas. Det är just där de stora riskerna ofta ligger: inte i tekniken i sig, utan i hur makt, ägande och ansvar fördelas när omställningen slår igenom.