Världen

Nordkorea bygger ny urananrikningsanläggning i Yongbyon

IAEA räknar upp till 28 centrifugkaskader via satellitbilder efter att inspektörer kastats ut 2009, FN-förbudet blir till sanktionslistor medan världen fortfarande räknar centrifuger genom att studera tak

Bilder

Una imagen satelital muestra una fábrica de producción de material nuclear en Yongbyon, Corea del Norte. 17 de mayo de 2026. 2026 Planet Labs PBC/Handout vía REUTERS Una imagen satelital muestra una fábrica de producción de material nuclear en Yongbyon, Corea del Norte. 17 de mayo de 2026. 2026 Planet Labs PBC/Handout vía REUTERS infobae.com
Una captura de pantalla muestra al líder norcoreano Kim Jong-un inspeccionando ojivas nucleares en un lugar no revelado en esta imagen fija sin fecha utilizada en un video. KRT/vía Reuters TV/Distribución vía REUTERS Una captura de pantalla muestra al líder norcoreano Kim Jong-un inspeccionando ojivas nucleares en un lugar no revelado en esta imagen fija sin fecha utilizada en un video. KRT/vía Reuters TV/Distribución vía REUTERS infobae.com
Kim Jong-un afirmó en junio que Corea del Norte más que duplicó en cinco años su capacidad para producir material nuclear apto para armamento, una declaración que el OIEA no pudo verificar. (KCNA via REUTERS) Kim Jong-un afirmó en junio que Corea del Norte más que duplicó en cinco años su capacidad para producir material nuclear apto para armamento, una declaración que el OIEA no pudo verificar. (KCNA via REUTERS) infobae.com

En ny anläggning för urananrikning vid Nordkoreas kärntekniska komplex i Yongbyon kan rymma upp till 28 kaskader av centrifuger, enligt en rapport från Internationella atomenergiorganet (IAEA) daterad den 28 augusti. Bedömningen bygger på satellitbilder och öppet källmaterial, sedan Pyongyang körde ut IAEA:s inspektörer 2009 och därefter hållit dem borta.

Enligt Infobae:s sammanfattning av IAEA:s slutsatser har organet identifierat en ny tvåvåningsbyggnad i Yongbyon genom att jämföra satellitbilder tagna under byggtiden med fotografier som nordkoreanska statsmedier publicerade vid Kim Jong-uns besök i början av juni. IAEA rapporterar också att en utbyggd anrikningsanläggning i Kangson nära Pyongyang har börjat användas, med drift som uppges ha inletts tidigare i år. Båda utvecklingarna strider mot Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner som förbjuder Nordkorea att ägna sig åt urananrikning, men verktygen för att driva igenom förbudet har i praktiken mest krympt till uttalanden och sanktionslistor.

Yongbyon har länge varit den tydligaste symbolen för Nordkoreas kärnvapenprogram: en plats som kan övervakas från omloppsbana även när den inte kan besökas på marken. Den obalansen präglar diplomatin. När kontrollen bygger på bilder och slutsatser i andra hand blir varje ny byggnad ett politiskt faktum innan den blir ett inspekterat faktum, och omvärlden hamnar i tvister om ritningar i stället för förhandlingar om övervakad produktion.

IAEA:s generaldirektör Rafael Grossi säger enligt rapporten att fortsatt drift och utbyggnad av anrikningsanläggningar är ”mycket oroande”. Nordkorea lämnade 2003 icke-spridningsfördraget efter att en tidigare överenskommelse med Washington fallit samman, och bilaterala samtal har stått stilla sedan den senaste vågen av toppmötesdiplomati rann ut i sanden 2019. I juni sade Kim att Nordkoreas förmåga att framställa kärnvapenmaterial av vapenkvalitet mer än fördubblats de senaste fem åren, ett påstående som IAEA inte kan kontrollera utan inspektörer.

I tomrummet tar externa uppskattningar vid. Infobae hänvisar till en analys från 2025 av James Martin Center for Nonproliferation Studies som menar att en uppställning med 28 kaskader – vilket motsvarar tusentals centrifuger – årligen kan ge tillräckligt med höganrikat uran för flera ytterligare stridsspetsar. Även om exakt produktion inte kan avläsas ur satellitbilder är riktningen tydlig: fler byggnader, fler kaskader, större redundans.

För sanktionspolitiken är problemet mindre om en ny anläggning är ”bekräftad” än vad som sker när kostnaden för att bygga ut kapaciteten bärs på hemmaplan, medan kostnaden för att svara – robotförsvar, underrättelseinhämtning och utsträckt avskräckning – sprids över grannar och allierade. IAEA kan dokumentera byggnation och utfärda varningar; organet kan inte tvinga fram tillträde.

Rapportens mest konkreta detalj är samtidigt den mest avslöjande: efter mer än 15 år utan inspektörer räknar världen fortfarande Nordkoreas centrifuger genom att studera tak från rymden.