Googles planerade datacenter i Timrå kan sluka el motsvarande 2 gigawatt, DN beskriver avtal vid Torsboda som öppnar för anläggning stor som 300 fotbollsplaner och möjlig utbyggnad över Stockholms totala efterfrågan, kommunledningen säger jobb men elnätskapaciteten blir den verkliga flaskhalsen

Bilder

dn.se

Precis intill platsen för datacentret sköter Erika och Henrik Persson sina 50 köttkor. De sålde en bit av marken som Google väntas bygga på. Foto: Mats Andersson Foto: Mats Andersson

Timråpartiet är det enda parti i kommunen som är emot Googleplanerna. Det kommer inte ge lokalsamhället tillräckligt mycket, säger David Forslund. Foto: Mats Andersson Foto: Mats Andersson

dn.se

Ett planerat datacentrum knutet till Google utanför Timrå byggs kring ett elavtal som medger en utbyggnad upp till 2 gigawatt – mer än Stockholms samlade efterfrågan, enligt Dagens Nyheter. Projektet är kopplat till Torsboda industriområde och skulle ta mark i anspråk motsvarande 300 fotbollsplaner, med utrymme att växa ytterligare. DN skriver att platsen ligger några hundra meter från en nötkreatursgård, vars ägare uppger att de tidigare fått besked att marken inte skulle bli datacentrum.

Timråfallet är den sorts lokala affär som ser enkel ut på papperet – sälja mark, locka ett globalt varumärke, utlova arbetstillfällen – tills flaskhalsen flyttar från detaljplaner till el. DN beskriver en utbyggnad vars möjliga efterfrågan är större än produktionen från kärnkraftverket i Oskarshamn och i nivå med den samlade produktionen från över 30 vattenkraftverk i Indalsälven. I den skalan uppstår ett val som kommunala broschyrer sällan räknar på: begränsad nätkapacitet kan antingen reserveras för en enda stor anläggning med få anställda, eller hållas öppen för en blandning av mindre industriverksamheter.

Enligt DN var det bara ett lokalt parti, Timråpartiet, som motsatte sig projektet i kommunfullmäktige, medan Moderaterna och Socialdemokraterna styr med stöd av andra partier. Partiets oppositionsråd David Forslund menar att platsens fördelar – närhet till E4, flygplats, järnväg och djuphamn – gör området attraktivt för många slags industri, och att en enda storkund kan tränga undan alternativ. Han ifrågasätter också jobbsiffrorna och bedömer att antalet blir långt lägre än kommunens uppskattning, samt varnar för att hög och snabbt varierande efterfrågan kan driva upp de lokala elpriserna.

Friktionen handlar inte om huruvida Sverige kan producera förnybar el någonstans, utan om huruvida stora volymer kan levereras till en viss plats tillräckligt snabbt utan att andra användare trängs undan. DN noterar att Forslund vill se ett nytt avtal som kräver att Google bygger lokal elproduktion i takt med förbrukningen, i stället för att köpa vindkraft från andra delar av landet. Skillnaden är viktig eftersom nätförstärkningar, tillståndsprocesser och ny produktion ofta hamnar på regionnät och hushåll långt innan den som gynnas faktiskt slår på sina servrar.

Torsboda industriområde skapades för att locka tillverkning, men DN:s rapportering visar hur ”industripolitik” allt oftare betyder förhandlingar med datacentersbolag vars främsta insatsvara är el och vars produkt är beräkningskraft som skickas ut via fiber. I Timrå är den avgörande tillgången inte marken, utan kapaciteten i ledningarna.

Familjen Persson driver fortfarande omkring 50 köttdjur intill den planerade platsen. Några hundra meter därifrån sätter avtalet redan ett tak för hur mycket el kommunen i praktiken kan komma att förväntas leverera.