Colombia återupplivar plan på förbindelse mellan Atlanten och Stilla havet

Colombias president Abelardo de la Espriella har dammat av en över hundra år gammal idé: att binda samman Atlanten och Stilla havet genom departementet Chocó. Han har presenterat en föreslagen korridor från Urabá-området i Antioquia till en djuphamn vid Stilla havskusten. Enligt El País har regeringen ännu inte bestämt om förbindelsen ska bli en kanal eller en järnväg. Att beskedet gavs till företagsledare som tillsammans representerar mer än tio procent av Colombias bruttonationalprodukt visar att budskapet i första hand riktas till kapital, fraktflöden och logistik – lika mycket som till nationell självkänsla.

Idén har återkommit i vågor och ofta stannat vid utredningar som aldrig blir byggande. El País spårar rötterna till tiden kring Panamakanalen och till den nationella chocken när Panama bröt sig loss 1903; formella kanalutredningar finns från 1964. Under den tidigare presidenten Gustavo Petro dök tanken upp igen i slutet av 2023 som en mellan-oceanisk järnväg, för att därefter glida över mot kanalspåret. År 2024 lade Petro ut en handritad färdvägskarta på sociala medier som blev utskrattad. De la Espriellas version är mer regisserad: ett formellt avtäckande, en publik av näringsliv och en medvetet öppen fråga om tekniken.

Det som är nytt är den politiska avspänningen kring projektet. Petro, nu utanför ämbetet, svarade inom timmar och ställde sig bakom en modern järnväg ”öppen mot världen”, kombinerad med fiberoptisk infrastruktur och offentligt ägda jättelika datacentraler vid båda ändhamnarna. Trots en långvarig fejd där de två anklagat varandra för auktoritära tendenser och inkompetens, angrep Petro inte den nye presidentens utspel. El País menar att båda tycks villiga att dela äran om projektet faktiskt blir verklighet.

Korridorens ekonomi avgörs av vad Colombia trovärdigt kan finansiera och reglera i en region där statens räckvidd ofta varit begränsad. En kanal eller järnväg kräver markinlösen, säkerhet, miljötillstånd och långsiktigt underhåll, och vinsten beror på om världens sjöfart och försörjningskedjor värderar en alternativ rutt tillräckligt högt för att motivera kostnaden. Chocós geografi och ekologi höjer insatserna: ju snabbare projektet säljs som en nationell genväg, desto större risk att notan tas ut i lokal störning.

De la Espriella har satt strålkastarljuset på kartan; nästa prövning är om regeringen kan ta sig förbi ännu en omgång halvfärdiga utredningar. Än så länge har Colombia utropat en korridor vars grundform – kanal eller järnväg – fortfarande inte är bestämd.