OpenAI-forskare anklagas ha pressat matematiker att stryka Anthropic-kopplad medförfattare

En forskningskonflikt kring Navier–Stokes-problemet – ett av matematikens mest prestigefyllda olösta frågor – har blivit en strid om makt, insyn och äganderätt i den nya forskningsmiljön där privata laboratorier kontrollerar både verktyg och beräkningsresurser. Enligt TechCrunch och The Decoder anklagar en matematiker vid New York University, Tristan Buckmaster, OpenAI för att ha försökt påverka hans författarskap och för att ha agerat på ett sätt som gör gränsen mellan kundanvändning och intern forskning oklar.

Buckmaster har arbetat tillsammans med matematikern Levent Alpöge, som är anställd vid Anthropic. Enligt Buckmaster ska OpenAI, efter att ha fått kännedom om detaljer i deras angreppssätt, ha uppgett att bolaget redan tagit fram ett fullständigt bevis. The Decoder skriver att OpenAI under telefonsamtal beskrev ett internt bevis på ungefär 100 sidor, kopplat till Navier–Stokes med så kallad påtvingning, och att Buckmaster menar att samtalen skyndades fram med kort varsel.

Kärnan i tvisten ligger i den incitamentsstruktur som uppstår när akademiker använder kommersiella verktyg som kan behålla rättigheter eller tillgång till användarinteraktioner. Buckmaster och Alpöge uppger att de använde en blandning av modeller men främst OpenAI:s Codex, och att de under projektets gång laddade upp utkast i Codex-sessioner. För Buckmaster handlar det därför inte bara om prioritet i ett resultat som kan bli avgörande för en karriär, utan om huruvida det över huvud taget går att lita på tävlingen när ett privat bolag både tillhandahåller verktyget och samtidigt kan bedriva egen forskning i samma område.

Enligt TechCrunch ska Buckmaster ha upplevt OpenAI:s svar om tidslinje och mänsklig inblandning som undvikande, och han menar att bolagets angreppssätt tycktes följa en ovanlig väg som få matematiker ska ha varit inne på. The Decoder rapporterar att Buckmaster frågade om OpenAI:s modell hade tränats på, eller haft tillgång till, dessa Codex-sessioner. Han ska då ha fått beskedet att modellen inte slog upp användardata, men han säger sig inte ha fått ett tydligt svar om träning. I samma rapportering förnekar OpenAI:s Sébastien Bubeck att något otillbörligt skett, kallar anklagelserna ”falska och uppviglande” och säger att han ska återkomma med ett mer fullständigt uttalande.

De personliga insatserna förstärks av de institutionella. Navier–Stokes är ett av Clay Mathematics Institutes så kallade millennieproblem, där en verifierad lösning belönas med en miljon dollar. Varje påstående om ett bevis måste klara formell granskning. Men granskning blir svårare när ett resultat påstås ha tagits fram med ”enorma beräkningsresurser” inne i ett privat bolag, samtidigt som omvärlden förväntas acceptera tidsangivelser och processbeskrivningar som inte kan kontrolleras oberoende.

Buckmaster påstår också att OpenAI pressade honom att ta bort Alpöge som medförfattare på grund av dennes anställning vid Anthropic, något både TechCrunch och The Decoder beskriver som centralt i konflikten. Enligt Buckmasters version ska samtalet även ha innehållit varningar om anseendeskador om han gick ut offentligt. I den rapportering som hänvisas till har OpenAI inte lämnat en detaljerad redogörelse som bemöter de specifika påståendena om påtryckningar kring författarskap och om var angreppssättet egentligen kommer ifrån.

I nuläget finns, offentligt, bara ett påstått bevis som ännu inte verifierats oberoende, och minnesbilder från telefonsamtal som ingen sida kan styrka med dokumentation. Clay-priset kräver fortfarande en lösning som kan kontrolleras av matematiker som inte arbetar för OpenAI.