Ukraina vill ta över mineralvattenjätten IDS Ukraine

Ukraina försöker ta kontroll över IDS Ukraine, en stor producent av buteljerat mineralvatten, vars ägande är uppdelat mellan utländska delägare som inte är föremål för sanktioner och ryska investerare som omfattas av västliga sanktioner. Enligt The Guardian äger familjen Patarkatsishvili 34 procent via ett investeringsbolag, medan ryska investerare – däribland Michail Fridman – har en större andel. Det var den ryska kopplingen som gjorde att ukrainska myndigheter 2022 frös bolagets företagsinnehav.

Ärendet hanteras genom Ukrainas myndighet för återvinning och förvaltning av tillgångar, Arma, som fått i uppdrag att sätta in en oberoende ledning medan separata processer pågår om möjlig förstatligande. Arma uppger att man mött juridiska och byråkratiska hinder, bland annat motstånd från aktieägare mot att släppa kontrollen. Myndigheten säger också att den utsattes för ett dataangrepp under ett försök att hitta en oberoende förvaltare, utan att lägga fram bevis för vem som låg bakom. Familjen Patarkatsishvili misstänks inte för inblandning i dataangreppet, men Arma har anklagat familjens investeringsbolag för att driva vad Arma kallar en ogrundad anklagelse om olagligt agerande från Arma-tjänstemän. Dessa påståenden granskas nu av Ukrainas nationella antikorruptionsbyrå.

Tvisten visar hur krigstidens tillgångspolitik krockar med företagsvardagen. Ett fryst bolag fortsätter ändå att sälja varor, betala löner och ingå avtal; någon måste avgöra vem som får fatta beslut när sanktionerade ägare finns i bilden. Arma menar att om nuvarande ledning blir kvar ökar risken för penningtvätt eller att värden förs ut ur bolaget, samtidigt som myndigheten medger att det inte finns några officiella brottsliga slutsatser om detta. Minoritetsägarna kan å sin sida peka på trubbigheten i kollektiva åtgärder: en andel kan vara osanktionerad men ändå bli ekonomiskt gisslan när en partnerägare är sanktionerad, och staten kliver in för att ”förvalta” en tillgång den inte fullt ut äger.

För Ukraina är lockelsen uppenbar. Ett stort inhemskt konsumentvarumärke kan betraktas som strategiskt viktigt i krigstid, och kontroll över kassaflöden är betydelsefull när de offentliga finanserna är hårt pressade. För utländska investerare är lärdomen lika konkret: rättsligt skydd avgörs i praktiken av hur snabbt domstolar och myndigheter kan skilja sanktionsexponering från normalt ägande, och hur stort utrymme myndigheter får att agera medan den gränsdragningen tvistas om.

Familjen Patarkatsishvili säger att den har stött Ukraina sedan Rysslands fullskaliga invasion och hävdar att den nu utsätts för en orättvis behandling. Familjen har hotat att söka rättelse i internationella domstolar om dess andel tas genom Arma-processen. Ägarstriden löper nu parallellt med Ukrainas krig – den ena i luften, den andra i domstolshandlingar.