Sverige måste rusta vatten och avlopp för hundratals miljarder till 2040
Svenskt Vatten varnar för läckande 1900-talets rör och ökande vattenbrist i 11 län, upp till 40 procent av dricksvattnet försvinner innan det når kranen
Bilder
Pär Dalhielm konstaterar att i genomsnitt 17 av 100 liter vatten som vi producerar i Sverige i dag läcker ut på vägen till konsumenterna på grund av hål i ledningarna. Foto: Linus Sundahl-Djerf
Foto: Linus Sundahl-Djerf
I dagsläget använder svenskarna strax under 140 liter dricksvatten per person och dygn, säger Pär Dalhielm. Foto: Linus Sundahl-Djerf
Foto: Linus Sundahl-Djerf
I Sverige motsvarar längden på vatten- och avloppsledningar fem varv runt jordklotet, säger Pär Dalhielm. Foto: Linus Sundahl-Djerf
Foto: Linus Sundahl-Djerf
Vattentillgång är en nationell angelägenhet, menar Pär Dalhielm. Foto: Linus Sundahl-Djerf
Foto: Linus Sundahl-Djerf
Sverige behöver investera omkring 590 miljarder kronor fram till 2040 för att kunna upprätthålla dagens dricksvatten- och avloppsservice. Det säger Svenskt Vattens verkställande direktör Pär Dalhielm i en intervju med Dagens Nyheter. Bedömningen kommer samtidigt som risken för vattenbrist nu pekas ut i 11 av landets 21 län, däribland Stockholm och Uppsala, efter en vinter med lite nederbörd och en vår med lägre regnmängder än normalt.
Kostnaden drivs mindre av nya ambitioner än av gammal infrastruktur. Dalhielm uppger att i genomsnitt 17 procent av det producerade dricksvattnet försvinner genom läckor i ledningsnätet, och DN rapporterar att läckaget på vissa håll kan nå 40 procent. Sveriges vatten- och avloppsledningar motsvarar en sträcka på ungefär fem varv runt jorden. Mycket byggdes under mitten av 1900-talet och närmar sig nu slutet av sin tekniska livslängd. När utbyte skjuts på framtiden blir systemet inte bara mindre effektivt; det blir svårare att alls driva, eftersom planerat underhåll trängs undan av akuta utryckningar.
Vattenbrist handlar dessutom allt oftare om kvalitet, inte bara om mängd. DN lyfter miljögifter som PFAS som förorenar dricksvattentäkter, samtidigt som varmare vatten gör reningen svårare genom att gynna bakterier, alger och organiskt påväxt. Ett ledningsnät som redan läcker förväntas samtidigt klara högre krav: mer avancerad rening, mer övervakning och större motståndskraft. Det går heller inte att enkelt bygga ett parallellt system vid sidan om det befintliga. I Europa uppskattar EU-kommissionen ett årligt investeringsunderskott i vattensektorn på omkring 23 miljarder euro, vilket spelar roll även för Sverige: kommunerna köper utrustning, kunnande och byggkapacitet på samma marknad som alla andra.
Svenskar använder i dag strax under 140 liter dricksvatten per person och dygn, enligt DN. Den förbrukningen pressas från två håll: en växande befolkning och högre industriell aktivitet ökar efterfrågan, medan torka ökar avdunstningen och torkar ut marken så att regn rinner bort i stället för att fylla på grundvattnet. Resultatet blir en tjänst som ser stabil ut ända tills den plötsligt ransoneras genom lokala restriktioner, avstängda fontäner och myndighetsmeddelanden – åtgärder som är billiga att besluta om men som inte ersätter ledningar.
Svenskt Vattens siffra är en intern uppskattning, inte ett riksdagsbeslut om anslag. Men den beskriver ett konkret ingenjörsproblem: miljontals meter nedgrävd infrastruktur som inte kan lappas i all oändlighet, i ett land där rent vatten fortfarande tas för givet – tills kranen blir en politisk fråga.