BepiColombo kastar av sin färdmodul på väg mot Merkurius

Bilder

×

Credit: ESA/BepiColombo/MTM

Credit: European Space Agency

Photo of Stephen Clark arstechnica.com

‹ ›

Europeiska rymdmyndighetens långkörare till Merkurius, BepiColombo, har nu gjort sig av med den så kallade överföringsmodulen som burit jonmotorerna och en stor del av kraftförsörjningen under färden, rapporterar Ars Technica. Frikopplingen sker när farkosten går in i de sista månaderna inför planerad infångning i bana runt Merkurius i november 2025, nästan åtta år efter uppskjutningen 2018.

Vägen till solsystemets innersta planet har varit en övning i begränsningar snarare än djärvhet. Merkurius ligger djupt i solens gravitationsbrunn, och för att gå in i bana krävs att enorm rörelseenergi bromsas bort. Ars Technica påpekar att den hastighetsändring som behövs är större än den som krävs för att skicka en sond på en förbiflygning av Pluto. I stället för att ”bränna sig fram” har BepiColombo använt en kedja av gravitationsassistansmanövrar – vid jorden, Venus och upprepade förbiflygningar av Merkurius – i kombination med elektrisk framdrivning. Totalt handlar det om nio planetpassager. Det gör överföringsmodulen oumbärlig så länge resan pågår, men omedelbart till en belastning när den inte längre behövs: när modulen blir ”död massa” går den från möjliggörare till risk.

Att släppa modulen förändrar också vad uppdraget faktiskt kan se. Flera av BepiColombos bästa kameror och instrument har under kryssningsfasen varit skymda av just den struktur som höll farkosten vid liv och på rätt bana. När överföringsmodulen är borta kan den kvarvarande stapeln – Europeiska rymdmyndighetens Merkurius-planetbanfarkost och Japans magnetosfärbanfarkost Mio – börja arbeta på ett annat sätt, med uthålliga observationer i stället för att främst ägna sig åt navigering. Priset är en skarpare driftsrisk: Europeiska rymdmyndighetens Ignacio Tanco beskriver frikopplingen som likvärdig med att skjuta upp en ny rymdfarkost, eftersom den återstående farkosten omedelbart måste ta över elproduktion, inriktning, framdrivningsfunktioner och värmereglering i en miljö med extrem värme och strålning.

Konstruktionen säger också något om hur dagens fjärruppdrag finansieras och styrs: dyra instrument kan ligga i träda i åratal därför att den billigaste vägen till målet är att acceptera långa tidslinjer och komplicerad koreografi. Ars Technica anger BepiColombos budget till nära 2 miljarder dollar, och uppdraget är ett internationellt samarbete lett av Europeiska rymdmyndigheten med bidrag från Japan och USA. Efter ankomsten ska de två banfarkosterna separera i december 2025 och påbörja kompletterande kartläggningar av Merkurius yta, inre och magnetiska miljö – vetenskap som inte går att få fram med enbart förbiflygningar.

Just nu är milstolpen en ren mekanisk frikoppling tiotals miljoner mil från solen, där farkostens mest kapabla sensorer äntligen inte längre skymts. Nästa stora prövning är mer handfast: om Merkurius gravitation fångar in farkosten i bana enligt plan i november.